Hur viktig är färgen på ett havsöringdrag? Och vilken betydelse har den? Spelar betets färg någon roll överhuvudtaget för öringen eller handlar det bara om att få kunderna att nappa?
Det är ett vanligt fenomen att en fiskare har en favoritfärg. Oftast en färg han någon gång gjort en fin fångst på och därefter hållit fast vid. I med- och motgång. Det är helt OK så långe det handlar om tillit och inte bara slentrian. Man fiskar bättre om man tror på det man gör än när man uppgivet står där och kastar och vevar i väntan på att få bege sig hem.
Andra fiskare har alltid ett stort urval av olikfärgade beten med sig och byter ofta drag när det inte hugger. Är det kanske en bättre taktik? Det måste ju vara någon mening med att drag tillverkas i så många olika färger och mönster? En fisk som just nobbat ett tobisfärgat drag kanske hugger som en kobra på ett som liknar en strömming? Eller retas till hugg om man frestar den med ett ilsket rött bete?
Pekka Langer brukade hävda, att om man i frågesport (populärt på sextiotalet) konsekvent besvarar varje fråga man får med "Karl XII" så borde man, förr eller senare, få rätt. Motsvarande bord, rent logiskt, fallet vara om man planlöst gissar. Men om man vill maximera sina chanser är det uppenbart att det måste finnas smartare upplägg, oavsett om det är frågesport eller öringfiske det handlar om.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar