Att köpa grejor - vad behöver jag?

Den förmodligen oftast ställda frågan på olika sportfiskeforum är varianter på temat ”jag vill fiska abborre och gädda och litet annat och undrar vilken utrustning jag behöver”. Bortsett från att medelvikten på de abborrar som fångar ligger någonstans runt 200 gram och att en gädda kan väga hundra gånger så mycket – vilket gör det närmast omöjligt att hitta en utrustning som fungerar (lika) bra till detta fiske – är det en rimlig fråga. De allra flesta av oss kommer, för övrigt, aldrig att fånga en gädda som väger mer än tre kilo.

Redan för ett halvsekel sedan hade den (då) svenska tillverkaren AB Urfabriken identifierat detta allsvenska fiske som döptes till Fiske 2 och definierades som ett spö avsett att kunna kasta beten som väger 10-30 gram försett med en mellanstor rulle och lämplig (dåförtiden 0,30 mm monofil nylon) lina. Det receptet håller än. Fiske 2-kompromissen är visserligen något klumpig till det lättaste fisket, men den fungerar. Den är samtidigt i vekaste laget OM 20-kilosgäddan skulle hugga (stor chans…) men kan man hantera grejorna och håller men nerverna i styr så bör det hela ändå sluta lyckligt.

Så vill man prompt bara ha en utrustning är nog ABU:s gamla recept fortfarande en gångbar rekommendation. Bättre är dock att på en gång skaffa två utrustningar, eller åtminstone två spön. Till det lätta fisket skulle jag rekommendera ett spö på runt sju fot som klarar att kasta betesvikter 2-15 eller 5-20 gram. Undvik spön med extrem toppaktion eller extrem helaktion. För allround fiske är en sk progressiv aktion att föredra. Med det menar jag att ungefär de övre två tredjedelarna av klingan bör böja sig, successivt från toppen och nedåt, ju högre belastningen blir.

Till det tyngre fisket rekommenderar jag ett spö på åtta-nio fot som klarar betesvikter inom intervallet 20-50 gram. Det bör ha samma typ av progressiv aktion som det lättare spöt. Fiskar man mest från båt är det kortare spöt mer bekvämt men fiskar man från land bör man kanske överväga att gå upp ytterligare en fot i spölängd. Med ett längre spö kastar man något längre och har lättare att styra linan vid hemtagningen.

Till de båda spöna jag nämner ovan kan man använda en rulle. Den rullen bör (liksom, för övrigt, alla haspelrullar) ha åtminstone en extra spole. Fiskar man med PE-lina (flätlina) kan en rulle i 2500-storlek räcka. Använder man monofil nylon blir linkapaciteten på en sådan rulle för liten och är en 4000-rulle att rekommendera. En sådan rulle kan dock kännas klumpig på det lättare spöt, men det finns extremt lätta rullar (tex Shimanos Ci4-rullar som i 4000-storlek väger mindre än vad många 2500-rullar gör). Skulle man ha en 2500-rulle med bara en spole så kan man till nöds fylla den med PE-lina i dimension 0,15-0,16 mm och utan egentliga problem använda den på båda spöna. Man förlorar då marginellt i kastlängd med de lättaste betena jämfört med vad man skulle kunna uppnå med en lina runt 0,10 mm i diameter men den är tillräckligt stark för de tyngre betena och stora fiskar på det grövre spöt.

Med två rullar (eller två spolar) passar 0,20-0,25 monofil nylon till det lättare spöt och 0,28-0,35 mm till det grövre. Väljer man PE-lina så är 0,10 mm respektive 0,20 mm rimliga utgångspunkter.

De flesta – inte bara nybörjare – lägger för litet pengar på sina spön och för mycket på sina rullar. Ofta ser man rullar sitta på spön som kostat hälften eller mindre av vad fiskaren gett för rullen. Den omvända relationen är att föredra. Förmodligen beror detta på att det är lättare att jämföra rullar (tex genom att räkna antalet kullager eller annat nonsens) än att uppskatta ett välbyggt spö. Spöt är emellertid hjärtat i utrustningen medan rulle strängt taget bara är ett glorifierat linmagasin med vev.