Förr innebar mina gotlandsvistelser fiske, beroende på årstiden, efter torsk, gädda, abborre och havsöring. Havsöringfisket är fortfarande skapligt, men de övriga arterna är det knappt lönt att fiska efter längre. Men det finns fortfarande flundra (skrubbskädda) och butta (piggvar). Antagligen är de för svåra att upptäcka eller för otympliga för att skarvarna ska kunna utrota dem. Plattfiskarna har tidigare inte intresserat mig annat än kulinariskt. Rökt flundra är löjligt gott och piggvar, tillagad i ugn med smör och i sitt eget spad är bland det godaste man kan äta.
Lika väl som att kasta efter fiskar som inte finns där längre kan man väl tänka om och bli plattfiskmetare. Fast det låter ju bättre att säga att man ägnar sig åt surf casting. Men så får det bli. Långa spön, spöhållare, en påse frysta räkor, en bekväm stol och solhatt. Kanske en kylväska med lämplig, svalkande, dryck, transistorradion och en god bok eller ett korsord. Låter som ett svårslaget koncept för angenäma bompass. Vi får se vad den kommande vistelsen bär i sitt sköte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar