Häckla, Sabiki Rig eller upphängare? Kanske minihäckla?

Häcklan förknippas i svenskt sportfiske med att "rycka strömming". Nu handlar det förvisso inte om ryckfiske, men ändå på något vis inte om riktigt sportfiske. Förmodligen därför att de fiskar man fångar är så små, men kanske kommer LRF att ge även strömmingen status som sportfisk? Den är ju i alla fall släkt med tarpoonen (precis som makrillen är en litet tonfisk).

Nå, en häckla består, typiskt sett, av 5-6 mindre beten (ofta enkla flugor, ibland bitar av ventilgummi och ibland bara blanka krokar) monterade på korta tafsar på huvudlinan. I linänden sätter man ett sänke. Häcklan kan användas för såväl vertikal- som kastfiske. Arter som traditionellt tas på häckla är, förutom strömming (sill), makrill och abborre.

Besläktad med häcklan är den sk upphängaren, dvs ett litet bete i en kort tafs knuten till huvudlinan strax framför draget. Bruket av upphängare praktiseras framförallt vid fiske efter havsöring och abborre.

Inget hindrar att man använder fler än en upphängare och då uppstår naturligtvis frågan när tacklet övergår till att vara en häckla? Är det vid två, tre eller flera upphängare? Och, spelar det någon roll?

Vissa som anser häcklan vara ett mindre sportsmässigt redskap hänger upp sig på antalet krokar, men samma fiskare använder ofta utan att tveka, wobblers med två eller tre trekrokar. Tre trekrokar är nio krokar och en häckla med så många har jag aldrig sett.

Internationellt, dvs på engelska, kallas häcklan för Sabiki Rig. Kunde man lansera det begreppet här i landet skulle häc... sabikiriggen säkert snabbt bli populär.

Triss i makrill tagen i ett kast med en liten plik och två upphängare. Eller minihäckla.

Själv gillar jag inte häcklor, i vart fall inte den klassiska varianten med ett halvdussin krokar. Det är för långa tackel för smidig hantering och många krokar att hålla reda på (särskilt när det sitter fisk på dem). Däremot är jag övertygad, för att inte säga överbevisad, om att upphängare är effektiva vid fiske efter abborre, havsöring och makrill. När havsöringen äter smågodis drar upphängaren fler hugg än draget och då kan man lika gärna montera av kroken på det senare för att låta det agera kastvikt och attraktor. Lika gärna kan man i sådana situationer ha två upphängare, inte för att satsa på en doublé utan för att skapa en illusion av ett litet stim.

Två upphängare är, enligt min uppfattning, nära nog idealiskt. Tacklet blir, åtminstone om man använder ett spö på nio fot eller längre, inte för långt för att hantera och kasta. Så just nu sitter jag och slaktar häcklor jag köpt billigt och knyter mina egna minihäcklor. Med två "flugor". Jag ska också knyta några med de mikrobeten jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Annars kan man, utan flugbindarvana eller verktyg, lätt själv förfärdiga "flugor" till sina upphängare. Här är en bra handledning som jag själv följt med (förvånansvärt) gott resultat. Flugorna blev både snygga och fångade fisk. Till mina använder jag vanligen 0,35 mm lina.

Material till ett gäng minihäcklor.

Mina minihäcklor använder jag oftast med en kustwobbler eller en pilk som kastvikt. Båda varianterna ger långa kast. Med wobblern kan jag fiska hem häcklan ytligt även i långsamt tempo. Vill jag ha en djupare eller snabbare hemtagning väljer jag pilken. Naturligtvis kan man "transponera" idén till ultralätt fiske såväl som till tyngre. För ultralätt kan man använda en minihäckla an tunnare lina och med några blyhagel som kastvikt. Behöver man kasta riktigt långt från stranden kan man knyta häcklan i 0,50 mm (eller grövre) och använda ett 120-grams sänke och tex ett 13 fots karpspö med testkurva på 3,5 lbs eller ett lättare surfcastingspö.

Det är för övrigt inga större problem att knyta upphängartafsar av nylon direkt till en flätlina. Jag brukar använda Four Turn Water Knot och gör man den med omsorg - fuktar och drar efter ordentligt - så håller den men som en extra försäkring brukar använda det gamla knepet att kapa den del av nylonlinan som blir över (tag end) med några millimeters marginal och sedan smälta den med lågan från en cigarettändare så att en liten nylonkula bildas (som omöjligt kan dras genom knuten).