Man behöver faktiskt inte vare sig jerkbeten, tunga gummiditon eller brottarspön för att fånga sig en gädda. Visst, dessa beten fungerar och så gör många andra, men nu tänkte jag - på samma sätt som beträffande abborren - ge mina tips om några säkra kort för semesterfiskaren som, beväpnad med ett "vanligt" kastspö ställer sig på bryggan eller sätter sig i ekan för att se om någon gädda är på hugget.
Säkrare kort än ett traditionellt skeddrag, gärna i färgkombinationen S/G, finns knappast. Jag väljer Utö men det går lika bra med Atom, Professor eller något annat, beprövat, blänke. Denna typ av drag fiskas hem i måttligt/makligt tempo strax ovan botten, gärna litet knyckigt och med så kallade spinnstopp under vilka draget får singla ned mot bottnen (och ofta kommer hugget då).
En Hi-Lo wobbler vill man heller knappast vara utan. Den är mångsidig tack vare den ställbara skeden och kan fiskas som ett ytbete om så skulle önskas (och det gör det ofta i grunda vikar med mycket vegetation, särskilt en stilla sommarkväll).
Gömmer sig gäddan i vassen, vilket den ofta gör, är Rapala Minnow ett bra bete och det fungerar precis lika bra om gäddan står bland tångruskor eller annan vegetation man inte vill fastna med kroken i.
Skulle, mot all förmodan, inget av dessa tre drag locka gäddan till hugg så ta en av abborrspinnarna. Även mätta gäddor har svårt att låta bli smågodis och även om det ligger något i tesen att stora beten lockar stor fisk så har åtminstone jag sett åtskilliga gammelgäddor landas med en liten spinnare i mungipan.
Det här är gamla inlägg som jag halkat in på, men vill bara generellt säga att jag verkligen uppskattar din inställning till utrustning, beten mm till fisket, väldigt uppfriskande för ett medie- och reklambankat sinne med en mer minimalistiskt hållenperson precis som en själv
SvaraRadera