Om dragaskar

En modern, vattentät, draglåda i vilken eventuell fukt stängs inne och garanterar rostiga krokar om man lagt ned några blöta drag och inte kommit ihåg att omedelbart efter hemkomsten öppna locket.

Så snart man har fler än ett drag uppstår behovet av något att förvara dem i. Förr (när det var annorlunda och mycket var bättre), närmare bestämt på femtio- och sextiotalen, hade man inte så många drag och de man köpte låg ofta i en liten pappask. I en sådan fick flera drag plats och asken rymdes i jackfickan. På asken kunde det stå saker som "De tyngsta och längsta med grejor från Svängsta". Man kunde förstås köpa draglådor som då ofta var tillverkade av hårdplast så att man lät som slagverksensemlen Kroumata när man kom gående med sin fiskeväska (i grön smärting) över axeln. Tidigare fanns dragaskar i material som vaxad papp, plåt och trä.

För er som missade den gamla goda tiden så

släppte ABU i samband med sitt 100-ärs 

jubileum några skeddrag förpackade i den 

gamla typen av pappaskar (med plastlock).

Draglådorna i hårdplast dog ut på sjuttiotalet, detta när beten i mjukplast slog igenom. De giftiga och cancerogena mjukgörarna i dessa beten reagerade med hårdplasten och förvandlade såväl bete som ask till en smet. De tillverkare och importörer som redan tjänat pengar på att sälja såväl hårdplastlådor som mjukbeten kunde nu göra sig en slant på att sälja dragboxar i "worm proof", halvhård, plast och det är sådana vi fortfarande använder.

Designen på dragaskarna har utvecklats och vi har nu, i viss mån, standardiserade storlekar avsedda att kunna travas i därför avsedda väskor, boxar och ryggsäckar. Vi har alltså kommit rätt långt från den tid då man kunde ha sina drag i en liten ask i jackfickan (även om det naturligtvis fortfarande är fullt möjligt för den som inte vill bära på kilovis med onödiga prylar under sina fisketurer). Själv upplever jag de tjocka, återförslutbara, plastpåsar som många mjukbeten säljs i som bland det bättre som hänt på senare tid. I en sådan påse ryms såväl några beten riggade på jiggskallar eller liknande som några beten i reserv och påsen ännu mer fickvänlig än vad de gamla pappaskarna var).

De mer påkostade draglådorna är numera ofta vattentäta men där får man nog se upp. Om man vadar i bränningar (vilket är dåraktigt) eller fiskar från en kantringsbenägen farkost (även kallad kajak) kan jag se behovet men annars är det viktigare att se till att eventuell fukt kan ventileras ur draglådan så att inte krokar och annat rostar. Därför brukar jag, med en knivspets, göra ventilations/dräneringshål i mina askar.

En dragask i min smak. Något större än ett cigarettpaket rymmer den vad man behöver men ryms fortfarande i en jack- eller byxficka. Notera ventilationshålen