Krokar, skrammel och frågetecken

Att forska om gammal fiskeutrustning, om vi med gammal menar äldre än internet, är knepigt. I vart fall om det är internet man använder som forskningsverktyg. Det finns förmodligen någon helt rimlig förklaring till att det förhåller sig så. Ett fynd jag gjorde i går lämnar mig med några obesvarade frågor.

Mitt fiske efter havsöring tog fart när jag under första halvan av åttiotalet bodde dryga två år i Visby. Jag införskaffade då mina första vadare och kom i kontakt med Vicke. Kustwobblern Vicke, som snabbt kom att bli ett av mina favoritbeten. Jag vil minnas att jag köpte såväl vadarna som mina Vicke i en sportfiskebutik som låg mellan Söderport och tingsrätten.

När jag i slutet av åttiotalet hamnade i Norrtälje blev det hos Wennerströms (numera Dogger) jag kom att köpa mina fiskegrejor. Vicke var alltjämt favoriten. Fortfarande var wobblern då från fabrik monterad med en dubbelkrok vars spetsar var orienterade mot ryggsidan. Detta var närmast genialt eftersom arrangemanget tillät en att fiska wobblern extremt nära, ja faktiskt på, tången utan att fastna samtidigt som det gav väldigt bra krokningsegenskaper. Riktigt hur lysande denna finess var kom jag att inse först när jag, någon gång på nittiotalet (?) köpt mina första Vicke med trekrok. De blev inte långlivade...

Med trekrok hade Vicke visserligen samma fina gång och kastegenskaper men kunde inte, åtminstone inte ostraffat, fiskas på samma sätt som tidigare så det blev till att det första jag gjorde när jag gjorde när jag köpt en ny wobbler ta bort trekroken (och fjäderringen) för att byta ut den mot en dubbelkrok. De gången jag glömde eller inte hann med detta (eller hade slut på dubbelkrokar) blev det mycket svärande under fisketuren och i avsaknad av dubbelkroken kom Vicke att förlora sin favoritstatus.

Det var först för cirka tio år sedan, när jag på Åland kom i kontakt med Owners Siwash (5171 Open-Eye) enkelkrok med öppen ögla (son man fäster genom att med tång nypa ihop öglan om krokfästet), som Vicke återtog tronen. Med enkelkrokens monterad med spetsen på ryggsidan blev mina Vicke om möjligt ännu bättre än vad de varit med dubbelkroken. Jag bad Dogger att ta hem krokarna (men möjligen var det bara jag som köpte dem för efter några år försvann de ur sortimentet). Dessbättre finns det finns andra som säljer den. 

I går var jag i Solna tingsrätt och när förhandlingen var klar såg jag att jag hade tid att svänga förbi Sundbybergs Sportfiske, vilket jag gjorde. I en fyndlåda fann jag där en Vicke med dubbelkrok. För 29 spänn! När jag uttryckte min glädje över detta fynd sa grabben bakom disken att "jag har en hel låda sådana där på lagret" och det hade han. Urvalen av färger och vikter var begränsade, Alla dragen vägde 30 gram och alla utom två var silvergrå med grön rygg. Å andra sidan hade de alla dubbelkrok och var märkta med röda prislappar som det stod 29:- på så jag lämnade butiken med 290 kr mindre på mitt konto och ett leende på mina läppar.

Att Vicke skapades av en Lennart Hamrin och att betet introducerades 1983 känner jag till. Att "Vicke Original" (men alltså, till skillnad från originalversionen, försedd med det undermåliga trekroksmontaget) säljs av Wiggler vet jag också. Min minnesbild är vidare att Vicke förr i tiden saknade sk rasselkula men de "Vicke Original" man nu kan köpa är försedda med sådan. I vart fall skramlar det om dem. 

De wobblers jag fick med mig från Sumpan ser precis ut som jag vill minnas de jag först kom i kontakt med i mitten av åttiotalet. Två av dem är märkta "Adexa", ett namn jag förknippar med spön. I övrigt saknas andra märkningar än viktangivelsen. Så frågetecknen hopar sig. Vem är/var Lennart Hamrin? Är mina nyförvärv original eller kopior? Var kommer Adexa in i bilden? Eller, för den delen, Wiggler? Och när började Vicke skramla? Finns det någon vänlig läsare av denna blogg som sitter inne med kunskap så hjälp gärna en undrande nörd genom att dela med dig därav i kommentarsfältet!