Det där med att byta ut delar är förlegat. Dagens rullar monteras i Kina eller andra länder där arbetskraften är billig och de miljökrav som ställs inte fördyrar produktionen. Det vore rena förlusten att med högt betalt svensk arbetskraft reparera en sådan rulle och dagens haspelrullar är lika litet som moderna bilar något för gör-det-självaren att skruva med. Frågan är om det ens är lönt att försöka smörja en modern haspelrulle. De är helt enkelt inte tänkta att servas och repareras utan för att användas en tid och sedan bytas ut (dvs slängas). Lagerhållning av reservdelar framstår som företagsekonomisk idioti. Till detta kommer att alla konsumentprodukter som tillverkats under innevarande millenium har sk inbyggd livstidsbegränsning, dvs är designade för att gå sönder efter viss tids användning. Detta är tillåtet i ett kapitalistiskt samhälle och sedan kan våra politiker (som alltså tillåter det) stå och ljuga om att de är för hållbarhet tills de blir blåa i ansiktet.
Förr, och nu får vi gå tillbaka åtminstone till sjuttiotalet, var kvalitet (i bemärkelsen hållbarhet) ett av de främsta försäljningsargumenten. Generellt gällde att ju dyrare en produkt var desto längre höll den. Den som investerade i en Mitchell 300 räknade med att, med byte av bygelfjäder vart femte år eller så, kunna använda rullen livet ut. Tillverkarna höll samma modell i produktion i decennier, reservdelar lagerfördes och rullarna var enkla för en normalhändig person att skruva isär och sätta ihop.
Som jag ser det är det vettigare att köpa en gammal rulle i gott skick för någon hundralapp än att lägga det tiodubbla på en motsvarande ny rulle. Förutom att man på en gång kommer betydligt billigare undan lär den gamla rullen hålla betydligt längre och skulle den gå sönder är det förmodligen lättare att få tag på reservdelar till den än till den nya rullen och garanterat enklare att montera dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar