Att det är de största som sliter sig är en sliten sanning, men jag undrar hur stor den torsk jag under några minuter hade på kroken vid Stångehuvud kan ha varit. De hundratals gotländska kusttorskar jag drog upp på sjuttio- och åttiotalen borde ju ge mig någon slags referens men det var ett tag sedan och de redskap jag hade då var annorlunda än det lätta grafitspö och den tunna PE-lina jag använde i går. Ändå vill jag sätta min fiskekeps i pant på att den var en bra bit över fem kilo.Det är märkligt det här med fisket, men det spögunget var för mig en större behållning av fisketuren än den fina tvåkilos jag lyckades dra upp. Triss i torsk gav den här avstickaren till västkusten (plus kolja, glyskolja, blågylta och stensnultra) men ingen makrill. Det får bli senare i sommar. Just nu är det torsk som gäller och i helgen ska jag göra ett försök att få upp en sådan här på ostkusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar