En sommarmorgon kan man muttra över hur tidigt man måste kravla ur bingen för att vara ute i gryningen och lyckas man ta sig upp och ut så tidigt blir dagen lång. Annat är det så här års då det många dagar aldrig ens bjuds på något riktigt dagsljus och solen går ned redan före klockan tre. Nu är problemet att uppbåda tillräckligt med energi för att överhuvudtaget orka ut medan det råder åtminstone någon slags halvdager. Kallt är det också...
Till det allmänna novembereländet ska sedan läggas covidfarsoten. Man kan bli deprimerad för mindre. I morse ringde min fiskekompis Peter och berättade att hans fru uppvisade förkylningssymptom och att han därför satt sig i karantän. Där testades min entusiasm och befanns vara tämligen svag. Det lutar starkt åt Vinterstudion för min del denna gråvädersdag. Jag kan ju alltid berömma mig av att jag faktiskt var ute en sväng i går...
edit. Efter damernas jaktstart tog jag mig i kragen (eller skulle åtminstone ha gjort det om jag inte vid tillfället var iförd den T-tröja jag sovit i...), drog på mig stövlarna (efter att först ha kompletterat den övriga klädseln), greppade spöt och ränseln och gav mig ut. Jag belönades med några riktigt fina kast innan det duggregn som mött mig när jag kom till min tillämnade fiskeplats växlade upp till riktigt regn. Det finns som bekant dåliga kläder och den jacka jag valt är förvisso både snygg och bekväm men inte en regnjacka, så övningen blev kort men jag räknar den ändå som en liten seger. Över novembereländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar