Håkan träffade jag för första gången den första augusti i fjol då vi tillsammans bilade till Rosendal vid Hardangerfjorden där vi hade en fantastisk vecka tillsammans med Anders (som har turen att bo där). Dessförinnan hade jag bara haft kontakt med Håkan via det numera nedlagda forumet sportfiskeforum.se.
Efter norgeäventyret (vars planerade repris i år gick om intet till följd av coronaeländet) har vi i våras (tillsammans med ytterligare en forumist) haft en trevlig weekend vid en liten sjö i Östergötland. Såväl där som i Norge nappade det bra. I går kväll kom jag hem efter en tredagarsövning vid Vättern som uteslutande ägnades åt gäddfiske. inte en fisk. Inte ett hugg. Inte ens ett litet pet. Håkans entusiasm och goda humör förblev dock obrutna och han var lika glad när vi anträdde hemresan (men inte bara därför) som när jag plockade upp honom på vägen dit. Snarkar gör han inte heller och snackar gör han lagom mycket.
Fiske handlar inte bara om att få fisk utan rätt ofta om att inte få någon. Att få fisk klarar alla av (även om vissa kan drabbas av storhetsidéer och påfrestande skrytsamhet. Färre klarar att, trots en helhjärtad satsning, inte få något utan att låta sig nedslås. Nu vet jag att Håkan hör till den elitgruppen av sportfiskare och är bland annat därför en god fiskekamrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar