Fiska med skeddrag! 3

Hur ser då ett bra skeddrag ut? Vad skiljer mellan olika drag? Vilka är lämpliga till vad? Kort sagt: Hur ska jag välja? Den första frågan besvaras förmodligen bäst med att det, liksom skönhet, ligger i betraktarens öga. Gillar du draget så duger det. Att man tror på det drag man använder spelar faktiskt väl så stor roll som dragets mer objektiva egenskaper. Fisken är inte särskilt kräsen.  Ett drag som befinner sig i närheten av en fisk kan alltid dra hugg, ett drag som vevas hem där ingen fisk finns drar aldrig hugg. Det är den viktigaste sanningen inom sportfisket. Detta sagt så är naturligtvis drag olika stora, olika tunga, har olika form och färg.

Några ord om storleken. Det predikas ofta att stor fisk vill ha stora beten. Det kanske stämmer, i vart fall om man fiskar med beten som ska imitera naturlig bytesfisk, men när det handlar om skeddrag och spinnare så är min uppfattning att det förhåller sig annorlunda. Dessa typer av drag är sk attraktorbeten, dvs de lockar rovfisken till hugg inte genom att de är trogna imitationer av naturlig betesfisk utan genom att i vattnet sända ut vibrationer och ljusreflexer som får fisken att hugga. Även ett ganska litet skeddrag kan föra ett himla liv i vattnet. Så här gäller maximen att det inte är storleken som räknas utan hur man rör den. Eller det.

Dragets vikt bör främst anpassas till vad som passar det spö man använder så att man utan att anstränga sig får långa och säkra kast.Får man inte ut draget så kan man inte fiska hem det och det är, allt annat lika, bättre att kunna kasta det 30 meter än 20, särskilt om man fiskar från land.

Hur långt man kan kasta draget avgörs, förutom av hur dess vikt matchar det spö man använder, av dess aerodynamiska egenskaper, dvs vilket luftmotstånd det gör. Detta, i sin tur, beror av dragets form. Generellt så kastar långsmala drag i tjockare plåt längst och breda drag i tunn plåt kortast. De senare är också svåra att hantera när det blåser.

Men nu handlar fiske inte bara eller ens främst om att kasta så långt som möjligt. Även om långa kast skänker en viss tillfredsställelse så vill man ju gärna ha fisk också. Här kommer vi in på det där med hur draget rör sig. Eller hur man rör det. För det är förvisso så att ett skeddrag har en inbyggd gång - slingrande, vaggande eller roterande med större eller mindre utslag åt sidorna - men denna inbyggda gång är bara en liten del av hemligheten med hur man fångar fisk med draget. Den inbyggda gången fungerar bäst vid en given inspinningshastighet och många använder sina skeddrag på det viset. Hugger ingen fiske efter några kast byter man drag för att pröva om det för dagen fungerar bättre. Så kan man göra och ibland får man även fisk på det sättet, men vill man fullt ut tillgodogöra sig ett skeddrags potential så lär man sig att ta hem det oregelbundet. I kustfiske efter havsöring använder sig nästan alla av sk spinnstopp, dvs stoppar plötsligt hemtagningen varvid draget stannar och börjar singla ned mot bottnen. Ofta kommer hugget just då. Eller just när man börjar veva igen. En annan användbar teknik är att göra små knyckar med spöt under hemtagningen för att åstadkomma en oregelbunden gång hos draget. Detta kan naturligtvis kombineras med spinnstopp.

Det är bara ens fantasi och ens förtrogenhet med draget som sätter gränser för vad man kan göra med det. Sedan får erfarenheten utvisa vad som fungerar och när. Detta är en del av den kunskap som skiljer skickliga och erfarna fiskare från nybörjare och den kan inte läras ut utan man måste lära sig själv. Men sedan äger man den.

En samling gångbara gäddrag, från vänster: BETE Turku 33 g, Gibb´s Croc 28 g, Blue Fox Inkoo 26 g, Kuusamo Professor (Helmi) 26 g, Kuusamo P Räsänen (Helmi) 20 g, Blue Fox Lucius 20 g, Jaxon Karas 24 g, Utö 16 g, D.A.M. Eff-Zett 18 g. Turku är ett drag i normaltjock plåt med stor yta i förhållande till längden, vilket ger god bärighet i vattnet. Detta gör det lämpligt för fiske i relativt grunt vatten men eftersom det har fin gång även vid långsam hemtagning så fungerar det även där det är litet djupare. Kroc och Inkoo är mer långsmala och i tjockare plåt. De är även utformade så att de är baktunga. De här är de mest långkastande av dragen på bilden och användbara även vid tex kustfiske efter havsöring eller fiske i strömmande vatten. Vid fiske i stilla och grunt vatten kräver de en rask hemtagning för att man inte ska få bottennapp och de kommer alltså bäst till sin rätt antingen när snabb hemtagning är önskvärd eller vid fiske på litet större djup. Professor, Räsänen, Lucius och Utö är klassiska gäddskedar med egenskaper jämförbara med Turku. Karas och Eff-Zett är också traditionella drag men tillverkader i något tjockare gods vilket gör dem mer kompakta och lättkastade men den breda formen gör att bärigheten ändå är god.