Riktigt varför detta bete kommit att få namn efter det lilla grisliknande köttätande pungdjur som finns på ön Tasmanien är jag inte klar över men det är ett namn som sticker ut och som man därför lägger på minnet. Sticker ut gör även själva betet som är en slags enkel genomlöpswobbler med (oftast) transparenta "vingar" av plast som ger det dess rörelse i vattnet. Själv brukar jag ta bort den där ståltrådsbiten och ersätta den med en genomlöpande tafs av 0,45 mm fluorocarbon.
Nu är det, gissar jag, precis som med termosen, dvs att Tasmanian Devil, precis som Thermos, är ett varumärke som kommit att ge namn åt en pryl och tasmanska djävlar finns av flera fabrikat.
Själv har jag bara använt, eller snarare testat, det här draget på abborre och gädda (och det fungerade alldeles utmärkt). Jag har uppfattat att det främst är bland regnbågsfiskarna det har sina övertygade anhängare men det är ju, oklart varför, få andra än Luis Rasmussen skriver om. Hur som helst så brukar, det är i alla fall min erfarenhet, beten som regnbågen hugger på fungera minst lika bra till havsöring (men hittills har ingen sådan brytt sig om mina smådjävlar de gånger jag tagit med dem till kusten).
Det är är ett bete det snackas för litet om. Det kan DU avhjälpa genom att lämna din kommentar här nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar