Påk?

Inom det "moderna" svenska gäddfisket använder man helst engelska (amerikanska) ord och uttryck. Med ett undantag. De spön som används benämns oftast "påkar". En påk är en grov käpp eller stör, dvs ett relativt tungt och styvt föremål, dvs raka motsatsen till vad åtminstone jag vill hålla i när jag fiskar. Antagligen så tycker utövarna av gäddfisket att påk låter häftigt och liksom understryker hur stora, starka och farliga de bestar man fiskar efter är. Man behöver helt enkelt en påk för att ha en chans att tämja dessa krokodilmonster, men vad vet jag?

Spöt är handbyggt i Daiwas skotska spöfabrik, därav Union Jack.

Nå, nu har jag i alla fall köpt mig ett nytt spö för att kasta större wobblers, gummibeten och annat när jag fiskar gädda. Men det skulle aldrig falla mig in att kalla detta smäckra och lätta (180 gram) spö för en påk.

Antagligen för att understryka att det handlar om en begränsad upplaga som har ett serienummer - 023, riktnumret till Falun för oss som växte upp med fast telefoni - målats dit för hand.

Det handlar om ett Daiwa Tournament Limited Edition Shad Dancer (snacka om en munfull...), 8´6´´ i längd och avsett för betesvikter upp till 150 gram. Skulle man av någon anledning vilja ha ett spö som gör skäl för benämningen påk rekommenderar jag ett besök hos Lundgrens i Gamla Stan. Där kan man kolla in och klämma på deras LF/RST Hell Dawg. Lika långt som mitt nya spö, (under)klassat för beten upp till 180 gram och själv vägandes 400 gram. För man böj på det spöt så är det svenska rekordet i fara, eller så har man felkrokat en gråsäl...