Söndagar är litet speciella. Litet finare än veckans övriga dagar. Så söndagsfiske ska vara angenämt. Vädret ska helst vara som det var idag. Man bör fiska på en vacker plats och gärna med litet extra trevlig utrustning. Det finns många sätt att förgylla sina bompass.
Denna vackra novembersöndag gjorde jag det genom att inviga min ABU Suverän 4000 (som fått sig några droppar olja och försetts med ny Nanofil). Jag valde mitt allra finaste spö, ett RST M3 SLE (låter som ett samarbete mellan BMW och Mercedes...) Seatrout och begav mig till Skärholmen (Kapellskär, inte Kungens Kurva).
Någon havsöring fick jag inte. Kände jag inte. Såg jag inte och varken hörde eller kände jag lukten av. Så inte heller någon av alla (inalles sex) okända fiskebröder jag såg på platsen, men alla njöt vi av ett angenämt söndagsfiske. Mitt var extra angenämt då jag inskränkt packningen till en liten ask med beten, en tång och en fällkniv. Ja, och så pipan och ett paket Caravelle, förstås. Hade jag bara haft med munharmonikan så hade ingen kunnat skilja mig från Snusmumriken. Bättre blir det inte. Bättre blir man inte. Bättre kan man knappast ha det.
Någon havsöring fick jag inte. Kände jag inte. Såg jag inte och varken hörde eller kände jag lukten av. Så inte heller någon av alla (inalles sex) okända fiskebröder jag såg på platsen, men alla njöt vi av ett angenämt söndagsfiske. Mitt var extra angenämt då jag inskränkt packningen till en liten ask med beten, en tång och en fällkniv. Ja, och så pipan och ett paket Caravelle, förstås. Hade jag bara haft med munharmonikan så hade ingen kunnat skilja mig från Snusmumriken. Bättre blir det inte. Bättre blir man inte. Bättre kan man knappast ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar