FJ

När jag började intressera mig för och ägna mig åt sportfiske fanns det inget internet där man kunde söka information. TV:n hade bara en (svart/vit) kanal och där sändes inga fiskeprogram. Men min pappa hade an fantastisk bok: Fiske som hobby (i När/Var/Hur-serien). I den fanns artiklar av auktoriteter som Nils Färnström, Curt Lindhé och andra som behandlade allt från mete (och på den tiden var mete fiske med ett bambuspö med toppknuten lina och ett päronformat korkflöte) till fiske efter tonfisk i Öresund. Boken hade rikliga illustrationer (pennteckningar och svart/vita fotografier). Jag kunde snart den där lilla boken mer eller mindre utantill...

Utöver Fiske som hobby så kom varje säsong AB Urfabrikens redskapskatalog "Napp & Nytt". Den var naturligtvis främst tänkt att stimulera ha-begäret (och det gjorde den!) så att ABU fick sälja så många rullar, spön och drag som möjligt men den innehöll även informativa artiklar som var något mer "up to date" än pappas redan då tämligen antikverade bok. Jag lånade också en del böcker på biblioteket men dessa tillförde mig inte mycket mer vetande. Så, när jag gick på högstadiet, kom FiskeJournalen! Utan att tveka offrade jag veckopengen (eller om det var månadspeng) på det första numret som jag sedan läste, läste och läste tills nummer två kom ut. Faktum är att jag tämligen snart var prenumerant (ett stort ekonomiskt åtagande då jag endast hade en månadspeng och de pengar jag tjänat på sommarjobb som jordgubbsplockare och ju dessutom måste ha fräsch lina på min ABU 333, vassa krokar och en del nya drag och andra livsnödvändiga prylar).

Vanan att köpa (under de perioder jag inte prenumererade) varje nummer av FJ höll jag fast vid under hela högstadietiden, under åren på gymnasiet och även som student. I vart fall de tio förta årgångarna hade jag kompletta i tidskriftssamlare men de har (vilket jag idag bittert ångrar) kastats i samband med någon flytt.

FiskeJournalen mer eller mindre revolutionerade mitt fiske och den kvalitet tidskriften höll på sjuttio- och åttiotalen (då det handlade mera om text än om flashiga bilder) var enorm.