Sidor

söndag 26 februari 2023

Angler Scout 8-80 - En rulle för mete 2

 





















Den här japanska rullen från tidigt sextiotal är missförstådd. Oklart varför har man nämligen här i Europa trott att den är avsedd för flugfiske. Visst, den går naturligtvis att använda till det (och det kan man också göra med en Ambassadeur...) men den här rullen är en sk side cast reel.














Stativet är nämligen designat så att spolen kan vridas (och låsas) 90 grader och då hamnar den i samma position som spolen på en haspelrulle. Behöver man kasta sitt bete för att nå fisk som är länge bort än vad man når med sitt spö är det alltså enkelt ordnat.















Efter kastet vrider man rullen till utgångspositionen och väljer sedan om man vill ha backspärr och knarr aktiverade.

Rullen, som tekniskt sett är en sk center pin kan även användas som en sådan till tex trotting. Men en flugrulle är den alltså inte.

lördag 25 februari 2023

NGT Profiler 60 QD

 

Det här med storleken på haspelrullar kan vara förvirrande. Visserligen finns det "vedertagna" benämningar men ingen "industristandard". Dessutom kan ju en rulles storlek mätas i flera olika avseenden som dess fysiska mått, hur mycket den väger och dess linkapacitet. Lägg till detta att två lika stora rullar kan vara väldigt olika starka, dels med avseende på vilken belastning stativ, spolaxel och drivlina klarar av och dels med avseende på slirbromsens kapacitet.


Sedan PE-linorna kom att dominera scenen har trenden här i landet varit mot små rullar och det är nu helt "normalt" att skruva en 2500-rulle på ett tvåhandsspö. Dessa små rullar är då fyllda med tunn PE-lina.



När jag, på sextiotalet, började fiska hade en normalstor haspelrulle en linkapacitet på 200 meter (eller mer) 0,30 mm monofil nylonlina. ABU:s Cardinal 66, som introducerades 1965, tog 200 meter 0,35 mm och den rullen, som vägde 385 gram, ansågs vara lämplig för allround haspelspinn efter arter som abborre, gös och gädda. 

För oss som föredrar att fiska med monofil nylonlina är det ett problem att spolarna på dagens rullar generellt har linkapacitet anpassad för PE-linor, dvs de rymmer inte tillräckligt med lina om man istället vill använda nylon.















Därför blev jag glad när jag hittade NGT Profiler 60 QD (som säljs av karpfiskebutiken.se). Exakt hur mycket lina den tar - uppgifterna på den extraspole som följer med avviker från informationen på såväl butikens som tillverkarens hemsidor - är oklart och eftersom jag själv spolar på från bulkspolar har jag ingen exakt uppfattning,  men den rymmer tillräckligt och är dessutom något lättare än mina gamla rullar. Gången känns fin,bygelmekanismen verkar förtroendeingivande och slirbromsen helt OK. Visserligen tror jag inte att den här kinarullen kommer att hänga med lika länge som cardinalerna gjort (vilken modern rulle gör det?) men för 499 kr framstår den ändå som ett vettigt köp (och just nu kan man köpa tre rullar till priset av två).

Ni som är insnöade på karpmete ser direkt att rulltypen är Mini Big Pit. QD står för Quick Drag vilket betyder att man inte behöver vrida särskilt mycket på bromsratten för att märkbart ändra inställningen på slirbromsen (så en viss varsamhet anbefalls).

fredag 24 februari 2023

Hur gör ni med fiskekort?

Förr, när mycket var annorlunda och somligt bättre än vad det är nu (och det var inte så länge sedan), var ett fiskekort ett fysiskt kort. Av papp eller papper. Man köpte det i en butik, på en bensinmack eller hemma hos en fiskerättsinnehavare. Ofta för pengar, dvs kontanter.

Kortet (eller korten) förvarade man lämpligen i sin plånbok eller i sin fiskeväska för att vid behov kunna ta fram och visa upp det. Trots flitigt fiskande har jag själv aldrig behövt visa upp något av de dussintals kort jag genom åren varit innehavare av. Kontrollanter är vid de flesta vatten oerhört rara. Så kanske är det jag nu upplever som ett problem inte ett sådant?

Men ändå. Hur ska man göra med sitt - för nu löser man ju kort via nätet - virtuella kort? Ska man bara lita på att man vid kontroll lyckas hitta det i mobilen? Eller ska man skriva ut det och stoppa det i plånkan eller väskan?


edit 230227.  Är man en gammal stöt så är man och sådana är det svårt att lära sitta så nu har jag skrivit ut mitt nya "kort", för säkerhets skull i två ex av vilka ett ligger i plånboken och ett i fiskeväskan.



Ett tufft spö!

Carbon står det på spöklingan men den består huvudsakligen av glasfiber. Kolfibern har lagts till för ökad styrka och tålighet. Den finstilta texten ovanför Carbon uttyds low resin, dvs andelen fenolharts (plast) i klingan är låg (och fiberhalten hög.








Att välja spö kan man göra utifrån många olika preferenser. Enklast är att köpa det som rekommenderas av andra - fiskekompisar, fiskeinfluencers, butikspersonal eller reklam. Har man fiskat några decennier vet man förhoppningsvis själv vilka egenskaper man vill att ens spö ska ha.

Massiv glasfibertopp - känslig och mer eller mindre obrytbar vid normalt fiske.








Själv uppskattar jag att kunna lita på att mina fiskegrejor håller, såväl på kort som lång sikt. Det kan vara katastrof när en pryl ger upp under en fisketur och det är trist när man måste kassera ett spö eller en rulle efter bara någon eller några säsonger.

De trebenta spöringarna är monterade på klingan med underlindning, något man sällan ser numera.











Visst kan det vara läckert med ett superlätt och styvt grafitspö men lika läckert är det inte när en spröd spötopp till synes utan anledning går tvärt av, en holk spricker eller en klen spöring viker sig. Skulle det hända när man drillar sin drömfisk vore det en relativ katastrof.

Korkgrepp, rejält rullfäste av fujityp och en krokögla man kan använda utan läsglasögon och med köldstela fingrar.









Har man, som jag och många i min generation, lärt sig fiska med massiva glasfiberspön upplever man vilket som helst rörbyggt spö som mer än tillräckligt lätt och känsligt och skakar på huvudet åt fiskare som påstår sig inte kunna känna napp med sådan utrustning.

Sist men inte minst viktigt: Spöt är försett med en rejäl och tålig gummibutt i tjockänden.









Spön som det på bilderna är det nog få som skulle köpa men jag gillar det skarpt!

torsdag 23 februari 2023

En rulle för mete

Meta kan man göra med ett spö i vilket linan är knuten direkt i spötoppen, dvs utan rulle. Det är en användbar metod i vatten där man inte behöver - eller inte kan - kasta sitt agn. Klassikerna är bäckmete efter småväxt öring och det avspända bryggmetet efter abborre men det är inte bara småfisk som kommer ifråga. En av de mer spännande spöfighter jag haft de senaste åren var mot en stöddig braxen som lagt sig i mitt löjmete. Med 0,15 mm tafs och utan möjlighet att ge ut lina blev det fem minuter med hjärtat i halsgropen innan jag kunde kroka av och släppa åter min kombattant.

En metrulle av den typ som förr fanns att köpa i varje välsorterad sport- eller järnhandel, här på ett billigt, kinesiskt, femmeters teleskopspö med ringar och rullfäste. På rullen några tiotal meter 0,30 mm nylonlina med 0,26 mm FC-lina ytterst. I den skarvar jag sedan -ögla mot ögla  det tackel jag vill använda.





















Vid flötmete är det en avgjord fördel att kunna ha flötet mer eller mindre direkt under spötoppen. Mothuggen kan sättas snabbt och krokspetsen dras alltid i rätt riktning, dvs uppåt. Teleskopiska metspön finns i alla upptänkliga längder. Mitt längsta är sju meter och det kortaste 360 cm. Med ett långt spö kompenserar spöklingans längd och böjlighet avsaknaden av rulle och slirbroms och med rätt teknik (och den obligatoriska gnuttan tur) kan man klara även riktigt stora fiskar på ett sådant.

Det enda reglaget på rullen är det med vilket man kopplar i eller ur den sk knarren.




















Fast ibland räcker inte tur och spö utan man måste helt enkelt kunna ge ut lina för att den inte ska brista. För det behöver man ett spö med öglor för linan och en rulle, men så länge det inte handlar om kastmete duger det gott med en rulle av enklaste modell. En sådan rulle på ett (billigt) teleskopiskt metspö är en trevlig utrustning för mete. En ytterligare fördel mot det toppknutna alternativet är möjligheten att korta av linan. Mete med flötet under spötoppen och minimalt med löslina - bättre kan det knappast bli.

onsdag 22 februari 2023

Fiskar i svenska sjöar de senaste 40 åren




















Missa inte den här sidan! Själv blev jag fast alldeles för länge och jag kommer säkert att återvända. Nedan några få exempel på den information man kan söka ur den databas (från provfisken) som ligger till grund för sidan.

Vilka fiskar trivs i samma sjöar som gäddor i Sverige mellan 0 och 10 år sedan?

Idar i olika regioner mellan 0 och 10 år sedan

Längd på gösar i Sverige mellan 0 och 10 år sedan

Tack, SVT!



onsdag 15 februari 2023

Bling-bling

Spinnare och mjukisbeten riggade på jiggkrok hör till mina favoriter när det gäller gädd- och abborrfiske och dessbättre  kan de kombineras. Det finns en uppsjö av spinnarskedar avsedda att eftermonteras på jiggar men den på bilderna är - åtminstone för mig - en nyhet. Propellern roterar synnerligen lätt och lär föra ett oherrans väsen under vattnet samtidigt som de stora och blanka ytorna genererar reflexer.

Tror man, som jag och många med mig gör, att gäddorna lockas av bling-bling bör den här varianten vara helt rätt och skulle man vilja ha en något mer diskret betespresentation så är det gjort i en handvändning att montera av grannlåten för att fiska med enbart gummibetet. För så är det ju med fisket att ibland funkar det ena och ibland det andra.





söndag 12 februari 2023

Vad har högern mot ålen?

 DN 2023-02-12

Tiotusentals ålar dödas i vattenkraftverk varje år. Merparten är ål som satts ut som kompensation för kraftverkens miljöpåverkan. Det är mer än vad som fiskas upp i insjöarna. Den miljöprövning av vattenkraften som planerats i många år, skulle minska dödligheten för den akut hotade ålen. Men miljöprövningen har pausats av regeringen.

Man ska akta sig för att se konspirationer bakom det som sker men man ska heller inte blunda för fakta. Att en statssekreterare visar sig ge allt som flyger och far i de regler som ska skydda den sista spillran av vårt ålbestånd är en sak. Att Sverige implementerar ett EU-beslut syftande till att skydda ålen så att det (i den mån reglerna följs...) blir verkningslöst är en annan. En tredje är pausandet av miljöprövningen av vattenkraften. Hmmm... Triss? Litet för många "sammanträffanden" för att jag ska tro på slumpen. Kristerssons regering vill utrota ålen. Fakta talar för sig själva.

Men varför? Ålen är väl inget hot mot rikets säkerhet?

torsdag 9 februari 2023

Tulipanaros

En tulipanaros är en åtråvärd blomma som inte finns och ett uttryck för det som är lätt att säga men omöjligt att göra. Ex exempel är den svenska politiska ledningens inställning till frågorna om ålens och ålfiskets överlevnad. Där vill man värna om ålfisket eftersom det är en tradition. Ålen? Ja den ska alltså fiskas trots att den är i princip utrotad och så kan man naturligtvis hålla på. Ett litet tag till. Det är alltså samma synsätt som tucks gälla för andra arter som torsk och strömming; att fiska så länge det bara går. När fisken väl är borta kan man sedan tänka sig att på försök  ta till nonsensåtgärder som begränsade trålförbud i de utfiskade vattnen samtidigt som trålningen får fortsätta där de sista spillrorna av beståndet alltjämt simmar. Dvs ungefär som att lägga det av EU instiftade förlängda fiskestoppet för ål till de månader då fiske (av tradition?) ändå inte förekommer.

För det är naturligtvis så att man inte kan - och det alldeles oavsett vilka traditioner man åberopar - fiska när man fiskat bort bestånden av fisk. Precis som man inte kan både äta kakan och ha den kvar. Sådant inser vanliga, förnuftiga, människor. Om politiker gör det eller om de tror att man kan snacka sig runt även realiteter är, åtminstone för mig, oklart. Kanske förstår de helt enkelt inte bättre?

Rädda strömmingen!


SvD 2020-08-01 

Vill vi verkligen riskera ett övergrepp på hela kustekosystemet för att hålla liv i industrifiskets jakt på foderfisk? Det som nu sker hotar att spoliera mer än femtio års miljöarbete längs östkusten, skriver tre forskare.


DN 2023-01-31

Sportfiskare och småskaliga yrkesfiskare har larmat om katastrof för strömmingen.

En ny rapport ger dem rätt – antalet strömmingar vid provfiske i Östersjön var bara åtta procent av mängden som togs upp på 1980-talet.

– Situationen är akut, säger docent Lena Bergström vid SLU.


















Supermiljöbloggen 2022-01-14

Dålig förvaltning riskerar förvärra läget

Det är EU som bestämmer hur mycket sill och strömming som fås tas upp i Östersjön – de så kallade fiskekvoterna. Det finns idag många problem med de modeller EU och Internationella Havsforskningsrådet (ICES) använder för att bedöma läget för fisken.

Beräkningarna tar sällan hänsyn till flera arter, och baseras på en strategi om att fiska maximal mängd snarare än att använda försiktighetsprinciper. Dessutom tar beräkningarna inte in klimatförändringarnas effekter på havet i bedömningen. Flera gånger har det i efterhand visat sig att ICES överskattat mängden sill i tilldelningen av kvoter.

Trots en historia av felbedömningar och många oroade forskare på hemmaplan menar Sveriges regering att det saknas vetenskapliga bevis för att sillen minskar. Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten, som även de påstår att kunskapsläget är för svagt för att agera.


Expressen 2022-03-17

I Sverige får det småskaliga, hållbara fisket betala priset för att det industriella överfisket med trålare obehindrat ska kunna fortsätta. Havs- och vattenmyndigheten förbjuder kustnära fiske, samtidigt som trålare kan ta upp en miljon kilo fisk på en enda tur.

Efter att ha skrivit boken ”Wasa – den sista kvassen”, om Sveriges äldsta bevarade fiskebåt byggd för segling, kan vi konstatera att garnfiskarna på Råå i nordvästra Skåne förstod mer om livskraftigt fiske 1907 än svenska myndigheter och politiker gör 2022, skriver Susanne Ravani, Mathias Ravanis och Martin Ravanis.


måndag 6 februari 2023

Seppo!

Kul är det när man stöter på någon som har samma intresse och tänker ungefär som man gör själv. Som Seppo. Som metar från kusten. I Östersjön. Och som köpt hem surfcastinggrejor från Spanien (waveinn.com). Bloggar gör han också. Och till skillnad från mig gör han även videor. I kväll ska jag grotta ner mig i Seppos blogg!


Enkelt

 










Det inom främst gäddfisket utbredda C&R kan ha olika orsaker. I bästa fall handlar det om omsorg om den enskilda fisken eller åtminstone om beståndet. Ibland, misstänker jag, handlar det nog mest om bekvämlighet. Äter man inte gädda är det ju enklare att kasta den fisk man fångat åter...

Är man på allvar rädd om fisken bör det vara en absolut självklarhet att undvika hemskheter som trekrokar och hullingar. I så fall fiskar man med enkelkrok utan hulling (eller, som på bilden, intryckt hulling). Vidare så undviker man att överhuvudtaget ta upp gäddan ur vattnet utan krokar av den medan den, eventuellt i säkerhet i det gummerade håvgarnet, ligger kvar där och låter den göra så tills man försäkrat sig om att den är pigg nog att simma iväg.

söndag 5 februari 2023

Shakespeare Match International 2660 II

 














Till flötmete är sk halvinkapslade (typ ABU:s 500-serie) haspelrullar suveräna. Här är en sådan från Shakespeare. Till skillnad från ABU:s rullar har den frånkopplingsbar backspärr vilket är en i vissa lägen mycket användbar finess. Rullen har justerbar slirbroms men i manualen rekommenderas sk back winding, dvs att släppa ut lina genom att veva bakåt när en fisk rusar, som ett känsligare och säkrare sätt att hantera en stor fisk.

Modellbeteckningen är Match International 2660 II. Rullen väger 285 gram och spolen rymmer 100 meter 0,20 mm monofil nylonlina. Shakespeare må vara ett amerikanskt företag men den här rullen, riktad till europeiska (brittiska) metare, är tillverkad i Japan någon gång under andra hälften av sjuttiotalet.



Den farliga vintern

Jag är definitivt mer mumintroll än vad jag är herr Brisk. Vintern är den årstid jag gillar minst och helst av allt skulle jag gå i ide under de kallaste och mörkaste veckorna. Snö är ett otyg och is ännu värre. Kyla tål jag i och för sig bra men någon njutning är den knappast och mörker är... ett jävla mörker.

Nu har det äntligen blivit så mycket dagsljus att man ser att gå ut sedan man ätit frukost och i går trotsade jag säsongens vedervärdigheter och gav mig ut till kusten för att kasta efter havsöring. Tre minusgrader låter inte så blodigt men i fuktig luft och byig nordan biter det rätt bra. Särskilt min högra tumme, som stack upp ur fiskehandsken, kände av kylan. Ett tag. Sedan var den helt bortdomnad och eftersom jag fiskade med multirulle blev utrustningen då ohanterlig. 

Försiktigt, för stenarna på vilka jag riskerat livhanken för att komma tillräckligt nära vattnet var glaserade med snorhal is, omgrupperade jag. Dvs stapplade upp genom skogen dit där min bil stod parkerad. Jag måste hitta något angenämare fiske tills det blivit mer uthärdligt vid kusten. Kanske meta färna i någon å med öppet vatten? Färnan lär ju vara aktiv året om.

fredag 3 februari 2023

En ekologisk katastrof

Sälen är en toppredator i Östersjöns ekosystem. På sjuttiotalet hade miljögifter nästan knäckt stammen men under de senaste decennierna har den återhämtat sig i sådan grad att den kommit att bli ett problem såtillvida att den börjat rensa kustvattnen på fisk. Detta hänger samman med att strömmingen, till följd av det industriella rovfiske som tillåtits och tillåts, kommit att bli en bristvara.

Om nu någon, till exempel våra folkvalda makthavare, inte skulle inse att ett havererat strömmingsbestånd innebär en ekologisk katastrof så har vi nu - utöver de förtvinande rovfiskbestånden - ett kvitto på detta i form av svältande sälar

Så nu är, eller borde i vart fall, problemet uppenbart. Sedan är frågorna om någon bryr sig och, om så till äventyrs skulle vara fallet, om man har vilja och kompetens att göra något åt saken.