En tulipanaros är en åtråvärd blomma som inte finns och ett uttryck för det som är lätt att säga men omöjligt att göra. Ex exempel är den svenska politiska ledningens inställning till frågorna om ålens och ålfiskets överlevnad. Där vill man värna om ålfisket eftersom det är en tradition. Ålen? Ja den ska alltså fiskas trots att den är i princip utrotad och så kan man naturligtvis hålla på. Ett litet tag till. Det är alltså samma synsätt som tucks gälla för andra arter som torsk och strömming; att fiska så länge det bara går. När fisken väl är borta kan man sedan tänka sig att på försök ta till nonsensåtgärder som begränsade trålförbud i de utfiskade vattnen samtidigt som trålningen får fortsätta där de sista spillrorna av beståndet alltjämt simmar. Dvs ungefär som att lägga det av EU instiftade förlängda fiskestoppet för ål till de månader då fiske (av tradition?) ändå inte förekommer.
För det är naturligtvis så att man inte kan - och det alldeles oavsett vilka traditioner man åberopar - fiska när man fiskat bort bestånden av fisk. Precis som man inte kan både äta kakan och ha den kvar. Sådant inser vanliga, förnuftiga, människor. Om politiker gör det eller om de tror att man kan snacka sig runt även realiteter är, åtminstone för mig, oklart. Kanske förstår de helt enkelt inte bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar