En rulle för mete

Meta kan man göra med ett spö i vilket linan är knuten direkt i spötoppen, dvs utan rulle. Det är en användbar metod i vatten där man inte behöver - eller inte kan - kasta sitt agn. Klassikerna är bäckmete efter småväxt öring och det avspända bryggmetet efter abborre men det är inte bara småfisk som kommer ifråga. En av de mer spännande spöfighter jag haft de senaste åren var mot en stöddig braxen som lagt sig i mitt löjmete. Med 0,15 mm tafs och utan möjlighet att ge ut lina blev det fem minuter med hjärtat i halsgropen innan jag kunde kroka av och släppa åter min kombattant.

En metrulle av den typ som förr fanns att köpa i varje välsorterad sport- eller järnhandel, här på ett billigt, kinesiskt, femmeters teleskopspö med ringar och rullfäste. På rullen några tiotal meter 0,30 mm nylonlina med 0,26 mm FC-lina ytterst. I den skarvar jag sedan -ögla mot ögla  det tackel jag vill använda.

Vid flötmete är det en avgjord fördel att kunna ha flötet mer eller mindre direkt under spötoppen. Mothuggen kan sättas snabbt och krokspetsen dras alltid i rätt riktning, dvs uppåt. Teleskopiska metspön finns i alla upptänkliga längder. Mitt längsta är sju meter och det kortaste 360 cm. Med ett långt spö kompenserar spöklingans längd och böjlighet avsaknaden av rulle och slirbroms och med rätt teknik (och den obligatoriska gnuttan tur) kan man klara även riktigt stora fiskar på ett sådant.

Det enda reglaget på rullen är det med vilket man kopplar i eller ur den sk knarren.

Fast ibland räcker inte tur och spö utan man måste helt enkelt kunna ge ut lina för att den inte ska brista. För det behöver man ett spö med öglor för linan och en rulle, men så länge det inte handlar om kastmete duger det gott med en rulle av enklaste modell. En sådan rulle på ett (billigt) teleskopiskt metspö är en trevlig utrustning för mete. En ytterligare fördel mot det toppknutna alternativet är möjligheten att korta av linan. Mete med flötet under spötoppen och minimalt med löslina - bättre kan det knappast bli.