Fem säkra kort för abborre

Abborren är förmodligen vår främsta sportfisk och tagen på lätt utrustning (och där träffade ABU rätt med sitt Fiske 1, dvs spön för beten upp till 15 gram) ger en kilofisk en minnesvärd kamp. Dessutom är abborren inte bara vacker utan också synnerligen smaklig. Om du inte redan kan konsten så se till att lära dig att "byxa" abborre. Dubbelpanera sedan de benfria filéerna och servera med färskpotatis, stuvad spenat, en citronklyfta och kall pilsner. Bättre än så kan knappast ett fiskafänge sluta.

En liten Relax i färgen motor oil på en jiggkrok är det bete jag nästan alltid börjar med när det är abborre som står på menyn. Eller önskelistan. Den här shadjiggen kan fiskas som bottenstydsande jig eller som simbete (swimbait) på valfritt djup. Exakt vad det är som gör just den här grönbruna färgen så attraktiv för abborren vet jag inte men det är heller ingen kunskap jag behöver. Det räcker gott med att veta att.

Spinnaren var, innan mjukisjiggarna slog igenom, abborrbetet nummer ett och många anser att den fortfarande är det. Själv är jag kluven, men får jag ingen fik på min motor oil-färgade Relax är det ofta en spinnare jag gräver upp ur betesboxen. Wipp i färgerna på bilden och i valfri vikt 7-15 gram kastar långt och fiskar bra.

En till skedspinnare? Ja, för så bra är de och bättre abborrbete än Mepps Aglia, 6,5 gram, i koppar med röda prickar finns knappast.

En gul twister, curly tail eller vad man nu vill kalla den bör inte saknas i abborrfiskarens betessortiment. Riggas oftast på en lagom stor jiggkrok i lämplig vikt (ochvad som är lämpligt beror mest på hur djupt det är där man fiskar). Alternativt kan den fiskas med dropshot-rigg. Eller texas- eller carolina-rigg. Eller någon annan rigg. Kort sagt ett mångsidigt användbart bete.

När abborren jagar i ytan (och det ser man ofta på hur löja eller nors spritter i ytan i sina försök att undkomma eller när den flyende bytesfisken ger upphov till sk måsdyk) är ett kompakt och blankt bete som kastar långt och kan tas hem i ett rasande tempo - dvs lika snabbt som de för sitt liv flyende löjorna simmar - rätt medicin. Acme Kastmaster är ett sådant drag. Ett alternativ är Ven i 10-gramsstorleken. Silver är den färg som gäller.

Mepps Lusox

Pendelspinnaren är ett ofta förbisett gäddbete. Den är suverän när gäddan står djupt och när branter ska fiskas av. Konstruktionen med det tunga huvudet som är ledat mot skedens axel gör att skeden spinner när betet sjunker. Detta medför en fallskärmseffekt, dvs den spinnande skeden gör att betet sjunker långsammare, samtidigt som spinnaren fiskar även under sjunkfasen. Pendelspinnaren är (som) gjord för sk trappstegsspinn och alltså idealisk för landfiskaren när han står på en strand utanför vilken bottnen sluttar mot djupet.

Få beten ger så säkra krokningar som en pendelspinnare, detta eftersom "kroppen" består av rostfri pianotråd som inte ger fisken något att "bända" mot. 

Den svenska klassikern är ABU:s Mörrumspinnare men till gäddfisket håller jag Mepps Lusox för att vara den bästa.

Låt gasledningarna vara sprängda

De ryska gasledningarna i Östersjön var, som så mycket annat våra politiker är inblandade i, en synnerligen usel idé och nu när ryssarna (vem annars?) sprängt dem är det dags att göra om och göra rätt. Riv skiten! Eller låt den ligga oanvänd om det har mindre miljökonsekvenser.

Och sprängningen leder till att de miljö- och klimatrisker vilken idiot som helst (med uppenbara undantag...) insåg från början nu realiseras. Ännu en käftsmäll för den redan så gott som utslagna Östersjön.

Redan bygget av ledningarna hade allvarliga konsekvenser för den marina miljön och faunan och det massiva metanutsläpp (metan är huvudingrediensen i det vi kallar naturgas) som nu sker är kanske inte mycket värre än det som skulle skett om gasen kunnat brännas nere i Europa (även om det sker till ingen nytta). Den mesta gasen lär efter vad jag förstått lösas upp i vattnet vilket väl, rimligen, innebär att det blir förorenat på ungefär samma sätt som om man hällt ut bensin? Bra är det under alla förhållanden inte.

Så bra är det inte att ledningarna nu sprängts. Bäst hade varit om de aldrig byggts. När det nu är som det är så låt det vara så. Reparera dem inte. Ett misstag blir inte bättre av att man upprepar det.

edit. https://www.youtube.com/watch?v=J5uWOvdTKh4

Färgfunderingar 4

När en gädda tar på det nedersta betet kan man ju tänka sig att den uppfattade det som en sutare. Om det finns sutare där man fiskar. Och får man hugg på betet till höger i bild ligger det onekligen nära till hands att tro, att gäddan uppfattade det som en abborre. Så långt inga konstigheter. Men så får man hugg på det röda betet och det kan väl ändå ingen gädda missta för någon fisk som simmar i svenska vatten. Ändå får man hugg även på sådana beten. Och det får en att tänka. För plötsligt är det inte längre lika självklart att huggen på de andra betena berodde på att de av fisken uppfattades som en abborre eller en sutare.

It´s a mystery...

Nu är det höst, igen

Äntligen höst. Sommarens kväljande värme är ett minne blott och vattnet börjar kallna. För oss fiskare är det den kanske bästa tiden på året? Här i Roslagen kommer storabborren (hoppas jag) in från ytterskärgården och havsöringen söker sig in mot land. Gäddorna piggnar till och är i full färd med att äta upp sig inför vintern.

Gäddan, som är en av våra viktigaste sportfiskar och numera föremål för ett omfattande (för att inte säga överdrivet) C&R-fiske bör, det är i alla fall min bestämda uppfattning, lämnas därhän under den varmaste delen av sommaren, åtminstone så länge det inte handlar om att ta upp en matgädda. Ser man till fiskens bästa - vilket ju de som praktiserar C&R säger sig göra - bör man alltså avstå från fiske alldeles inför och under gäddleken och under en stor del av sommaren, men nu är det fritt fram!

Mjukisar (gummibeten) hör till de mer populära gäddragen så jag tänkte att det kunde vara läge för en liten repetitionskurs i hur man riggar (tacklar) en sk shad. De två vanligaste sätten är att använda en vanlig jiggskalle och det som kallas shallow rig. För shadar upp til 15 cm längd använder jag i stort sett uteslutande jigskallar (jiggkrokar) med krok # 8/0. När man fiskar med längre shadar behövs en krok längre bak om man inte ska missa hugg tvärsöver betet. Man kan då använda en sk stinger (kroktafs) antingen i kombination med en jiggskalle eller med en shallowskruv och annan typ av sänke (clip om, link head etc) eller en tvåkroks shallowrigg.

Använder man jiggskalle i kombination med stinger är själva poängen att stingerkroken ska fånga upp de hugg som inte fastnar i jiggkroken. Stingerkroken bör alltså placeras mitt på eller alldeles bakom betets mitt. Dessvärre ser man ibland fabriksmonterade beten med en stingerkrok direkt under jiggkroken på ovansidan, ett arrangemang som inte fyller något vettigt syfte men kan orsaka en hel del trubbel.

Stockholms Sportfiskebutik

Född -58 hade jag lyckan att växa upp och formas som människa innan datorer, internet och "smarta" telefoner drabbade mänskligheten. Jag tillhör alltså den generation som kan använda handverktyg och laga cyklar och gräsklipparmotorer, för att inte tala om bilar från tiden innan de blev mer elektronik än mekanik. Att moderna bilar inte har förgasare vet jag, men hur är det med fördelardosa?

Jag föredrar också fysiska butiker, alltså sådana man kan gå in i, titta och känna på grejorna, snacka med personalen och gå ut med ny utrudstning och lättare plånbok. ("Lättare plånbok" är ett uttryck från den tiden då även pengar var fysiska - mynt och sedlar - och alltså hade vikt.)

Jag vet att många av dagens sportfiskare mest handlar via internet (men gärna efter att ha varit i en fysisk butik för att undersöka det de tänker köpa, ett synnerligen lågt beteende) men själv är jag "old school" även i det avseendet och gör alltså helst mina inköp i en fysik - riktig - butik. Så i fredags, när jag i jobbet befann mig i Sollentuna, tog jag på hemväg omvägen över Vårby (Huddinge) för att besöka Stockholms Sportfiskebutik. Det är jag glad att jag gjorde, för det är en trevlig och välsorterad butik. Det enda egentliga fel jag kan hitta är dett den ligger på fel sida om stan, men när jag har vägarna förbi kommer jag att titta in igen.

Kinetic Playmate

Kinetic Playmate är ett trevligt mjukbete som finns i några olika storlekar lämpade för vårt svenska abborr-, gös- och gäddfiske. Till gäddfisket gillar jag 20 cm-varianten som väger 52 gram. Till formen är den lik Pig Shad Junior.

Playmate finns att köpa som lösa kroppar eller färdigriggad. Den färdigriggade levereras med ett 10-grams, blyfritt, screw-in jigghuvud med en stinger (jag vet, men jag ids inte översätta till riktig svenska...). På sti... tafsen sitter, precis mitt under betets buk, en Mustad trekrok. Det är en detalj jag uppskattar. Dels har jag, sedan barndomen, ett grundmurat förtroende för Mustad men framförallt är det ett plus att man nöjt sig med en (1) trekrok där de allra flesta, slentrianmässigt, skulle använt två. Krokar är viktiga men ett nödvändigt ont och ju färre sådana man använder desto färre bottennapp blir det, desto säkrare sitter de fiskar man lyckas kroka och desto skonsammare blir avkrokningen (både för fisk och fiskare).

Köper man en naken Playmate (ursäkta...) kan man naturligtvis kopiera fabriksriggningen men annars rekommenderar (och föredrar) jag en vanlig jiggkrok. Savage Gear Last Meter i tio gram och storlek 8/0 tycker jag är alldeles lagom. Den jiggskallen har en ögla för montering av en sti... tafs om man så vill men jag är, som sagt, minimalist när det handlar om krokar och en av fördelarna med  en traditionell jiggkrok är att betets undersida är "ren" så att man kan fiska alldeles intill, eller på, bottnen utan att gå fast.

Höst

Fortfarande är det varmt (15 plusgrader i luften och vattnet känns väl varmt för att havsöringen ska ha kommit in mot land, åtminstone vid Kapellskär) men dagarnas längd - i går passerade vi höstdagjämningen - och lövens färger säger att det är höst. Igen. En härlig årstid, särskilt för oss fiskare.

Psycho - färgfunderingar 3

Färg: Psycho

Psycho, Hitchcoks klassiska rysare, var som jag minns det i svart/vitt. Därför tyckte jag att det var litet kul att titeln lånats, av BromanOdell, för att beteckna en betesfärg. Eller två. För den versionen av deras Esox Lucius Slider som har färgen Psycho har två helt olika färger. Den en sidan är målad så att den påminner om en vitfisk medan den andra med sitt grön/svarta mönster påminner om en abborre. Schizo hade varit ett mer välfunnet namn...

Oavsett namnet så är det en intressant idé som åtminstone jag inte stött på tidigare. Tror man att färgen spelar roll så kan men se det psychofärgade betet som en halvgardering (grundtips etta, gardera med kryss, som Putte Kock brukade säga) och tror man att betets färg är av underordnad betydelse så har man i vart fall inget att förlora på att använda det. Skulle sedan gäddan hugga så kan man ju, om man är så inklinerad, fundera över viken av betets sidor som utlöste hugget...

Färg: Psycho

Slut på en epok?

Igår besökte jag för första gången Stockholms Sportfiskebutik. Mitt ärende var dels att tillfredsställa min nyfikenhet men även att komplettera förrådet av gäddbeten. De där mjuka varianterna har ju en begränsad livslängd.... Ganska snart fångades min uppmärksamhet av en korg med reabeten (nedsatta 50 %) och i den låg några Hi-Lo av den största modellen (20 cm, 110 gram) och någon sådan hade jag inte. Men nu har jag.

Under hemfärden började jag fundera över varför dessa tämligen nyligen introducerade beten slumpades bort. Har downsizingtrenden gjort dem svårsäljbara eller är det mjukplast som gäller? Hemkommen gick jag ut på nätet (det är ju så man gör numera när man ska bläddra i Napp och Nytt...) för att se om 110-grammaren utgått ur sortimentet och fann... ingenting. Eller, rättare sagt, ingen enda Hi-Lo!

Vad stort sker, sker tyst heter det men med tanke på hur det slås på trumma för de mest futtiga nymodigheter känns det litet snopet om wobblern på detta vis fått gå i graven. Jag skriver wobblern men kunde lika gärna skriva Wobblern, för det är vad Hi-Lo var för oss som var kortbyxgrabbar på sextiotalet. En wobbler var en 18 grams Hi-Lo. Helst gäddfärgad eller vit med rött huvud. Så var det bara. 

Hi-Lo är tre år äldre än vad jag själv är och har alltså alltid funnits för mig. Egentligen borde detta ABU:s kanske största bidrag till betesbyggarkonsten K-märkas. Att bara tyst låta den utgå ur sortimentet känns futtigt. Är den epok som började 1955 verkligen slut nu? Har jag fått ännu en sak att lägga till min allt längre lista över sådant som var bättre förr?

Världens snyggaste 444:a

Att det är mödan värt att restaurera gamla haspelrullar är jag den förste att hålla med om. Själv brukar jag dock (eller har i alla fall hittills...) nöja mig med att göra rent dem och se till att de fungerar mekaniskt. Men man kan naturligtvis gå längre.

Många välskötta men flitigt använda rullar ser, särskilt om de fiskats med i saltvatten, tämligen skrabbiga ut och skulle vara väl värda en ansiktslyftning. Om jag ska skylla på att jag så långt som möjligt vill bevara mina rullar i originalskick eller (kanske mer ärligt) min lättja kan vi lämna därhän, men nu har jag fått mig en tankeställare.

Den här filmen är, även om jag trots åtskilliga besök i landet inte hänger med i portugisiskan, för mig en ren njutning. Och resultatet av det dokumenterade arbetet häpnadsväckande. En rulle bättre, i vart fall snyggare, än den var när den lämnade ABU för runt sjuttio år sedan!

Dawgs

Den största och starkaste gäddarten är den nordamerikanska muskellungen (esox masquinongy), gemenligen kallad musky (eller muskie) och av någon anledning är det fisket efter den som stått förebild för vårt sk moderna gäddfiske. (De största spöfångade muskellungerna har vägt kring 30 kilo medan det svenska gäddrekordet ligger på 21 kilo.) Så samtidigt som amerikaner och kanadensare fortfarande fiskar gädda (esox lucius) med ungefär samma typ av utrustning som vi använde innan vår gädda uppgraderades till musky så fiskar vi - åtminstone vissa av oss - gädda med muskygrejor. Under de senaste åren har dock en trend, kallad downsizing, gjort sig gällande och den innebär att man, utrustningsmässigt, landar någonstans mellan den traditionella skandinaviska (Fiske 2) gäddfiskeutrustningen och det tyngsta muskyartilleriet.

Ett urval av dawgs. De två mindre väger runt 120-140 gram. Den större har jag aldrig vägt (eller kastat) men den bör ligga bortåt halvkilot. Rullen, en Amba i 5000-storlek är istället för tändsticksask.

Det som dimensionerat de tyngre muskyutrustningarna (och alltså även de grejor många svenska gäddfiskare använder) är inte främst hoppet om en rekordfångst och vad man inbillar sig skulle krävas för att landa densamma utan de stora och tunga beten som används i hopp om att locka sagda monstermusky (eller gädda) till hugg. Till de tyngre av dessa hör det jiggbete, framtaget av Muskie Innovations, som kallas Bulldawg (eller bara dawg) och som finns i flera varianter och otaliga kopior.

                                                                                                                        Muskellunge

Dessa monsterbeten väger såpass nycket att man talar om pounds ika väl som om ounces. Vi som använder det metriska systemet kan använda hekton snarare än gram. Naturligtvis finns även mindre, lättare, storlekar och Fladen Fishing säljer (eller sålde) en 45-gramsmodell som kan vara ett alternativ för den som vill testa utan att behöva skaffa sig en tyngre utrustning. Den som vill kasta med tunga dawgs kan ju annars höra med Lundgrens i Gamla Stan om de fortfarande har något LF RST Hell Dawg kvar, det kanske mest brutala spö jag hållit i. Jag vill minnas att det är klassat upp till 180 gram men det är bara siffror och åtminstone för min del så ger jag själv upp innan spöt sviktar. Det känns som jag inbillar mig att det skulle göra att hålla i de stavar Mondo använder ...

Gäddspinnare

Skedspinnare är förmodligen det mest effektiva spinnbete som uppfunnits. Abborr- och öringfiskare behöver inte övertygas om detta men många gäddfiskare är, obefogat, skeptiska. Denna skepsis brukar snabbt botas om de kan förmå sig att ge spinnaren en chans.

En av spinnarens största förtjänster är att den är så lätt att man inte behöver använda en alltför grov utrustning utan kan fiska med grejor som ger även mer normalstora gäddor tillfälle att visa sina fighteregenskaper, något som åtminstone jag fått lära mig är själva poängen med sportfiske.

Mepps Aglia Long är en spinnare jag haft många lyckade fisken med. Därför blev jag glad när jag idag dök in på Sundbybergs Sportfiske och på disken fann en korg märkt "3 st, 99 kr". I korgen låg nämligen spinnare av D.A.M:s tillverkning och tyskarna har alltid oblygt kopierat fransmännens spinnardesign.

Skeden på denna EffZett-spinnare har samma form som den på Aglia Long och jag är övertygad om att mina nya spinnare ska visa sig minst lika lockande för gäddorna som förebilden.

Noris Shakespeare Ranger 2140

Shakespeare var en amerikansk tillverkare av sportfiskeprodukter. Företaget startades 1897 i Kalamazoo i delstaten Michigan men flyttade på 1970-talet till South Carolina. Numera är det, som nästan allt annat, ett namn som ägs av Pure Fishing. Noris var en tysk firma, baserad i Nurnberg, i samma bransch. 1963 köpte det amerikanska företaget upp det tyska och Noris Shakespeare uppstod som ett europeiskt dotterbolag till Shakespeare Company.

Om den rulle som bär namnet Noris Shakespeare Ranger 2140 vet jag, dessvärre, inte mycket. Den är uppenbarligen avsedd för kustfiske/lättare havsfiske, verkar vara rejält ihopkommen med förtroendeingivande drev och jag gissar att den är tillverkad i Japan på sent sextio- eller tidigt sjuttiotal. Mitt exemplar har jag ännu inte fiskat med och det tror jag inte att någon annan heller har gjort. Någon har dock skruvat loss spolen och då lyckats drälla bort en av de två teflonbrickor sin ingår i slirbromspaketet, men den är ju dessbättre lätt att ersätta.

Papegoj - ytterligare färgfunderingar

Även om betets färg, som jag skrev i mitt förra inlägg, är av underordnad betydelse så har jag naturligtvis mina favoriter. En av dessa, när det handlar om gäddfiske, är den färgkombination som brukar kallas papegoj, dvs en blandning av gult, grönt och rött. 

Min första papegojfärgade wobbler var en Nils Master Invincible som levererade en fin gotlandsgädda på ett av de första kasten och den har följts av flera andra i samma färg. Särskilt framgångsrik var en billig svensktillverkad plastwobbler som hette Westin Big (?) Pike. Varför gäddorna gärna hugger på ett papegojfärgat bete vet jag inte men jag vet att de gör så och den vetskapen gör att jag fiskar bra med sådana beten. För ingen objektiv egenskap hos ett bete är viktigare än att fiskaren tror på det. Ska man dra det resonemanget till sin spets så leder det till att en annan fiskare som tror på en helt annan färg, till exempel silver/blå, under samma förhållanden som de under vilka jag lyckas bäst med ett papegojfärgat drag fiskar bäst med ett silverfärgat bete med blå inslag.

Förklara det den som kan.

Färgfunderingar

De flesta bytesfiskar är mer eller mindre silverfärgade och blänker när solen träffar dess sidor. Hyfsat blanka drag i någon metallfärg är därför en bra utgångspunkt.

Färgen på betet är något de flesta spinnfiskare funderar mycket över. Vilken betydelse har färgen? Och vilken färg är den bästa? En av min ungdoms hjältar - S - fiskade bara med ett drag, ett skeddrag i färgen S/G, dvs försilvrat på den ena sidan och förgyllt på den andra och ingen i viken drog så många och så stora gäddor som han gjorde. Detta tog jag till mig såtillvida att S/G fortfarande, ett halvsekel senare, hör till mina favoriter men även så att jag fick för mig (insåg är ett för starkt ord eftersom vi laborerar med en betydande osäkerhetsfaktor) att betets färg hör till det som har minst betydelse för framgång i fisket.

Tror man att rovfisken vill ha beten som liknar en viss bytesfisk är det rimligt att välja en färg som liknar fisken ifråga.

Numera vet jag att det finns ett antal tumregler för valet av betesfärg och här är det precis som med bibeln, dvs de är så motstridiga att man kan alltid hitta en tumregel som passar. Dessutom är det så, att det nästan alltid när det inte vill nappa, är en bra taktik att göra precis tvärtom. När det enligt vedertagen teori är så att en långsam hemtagning av betet är det som bör generera hugg kan det vara en vinstlott att chansa på snabb invevning och när ett blankt bete är vad experterna rekommenderar kanske ett matt eller till och med ett svart drag är rätt medicin.

Är man av uppfattningen att det absolut viktigaste är att rovfisken ser ens bete liksom om man bekänner sig till teorin att det är det avvikande som lockar till hugg är ett drag som det på bilden ingen dum idé.

Här är en bra artikel om betesfärger vid fiske med "svirvel" (drag) och här ett intressant blogginlägg om vad man egentligen kan veta om saken. Tänk bara på att det absolut viktigaste är att ha ett bete i vattnet, för det är bara där som någon fisk kan hugga på det. Därnäst på prioritetsordningen ligger att placera betet inom syn- och räckhåll för en, förhoppningsvis hungrig, fisk. Detaljer som hur draget ser ut och vilken färg det har kommer, det är i alla fall min uppfattning, långt ner på listan.

Finns det fortfarande hopp?

Politikerna (i EU, som bestämmer fiskekvoterna i Östersjön) beslutar konsekvent om kvoter som ligger på eller över det maximala uttag som forskarna bedömer som hållbart. I svenska media har på senare tid, bla i filmen Tomt hav, uppmärksammats den osäkerhet med vilken forskarnas bedömningar är förknippade och även gjorts gällande att forskarna "räknat fel". Hur det förhåller sig därmed kan diskuteras men uppenbarligen manar sunt förnuft till att man tillämpar en försiktighetsprincip innebärande att kan lägger sig i underkant av aller i vart fall mitt i det intervall forskarna menar vara hållbart istället för att konsekvent ta i så mycket det bara går. Att Östersjön nu är i princip tom på viktiga arter som torsk, strömming och sik talar sitt tydliga språk om hur politikerna (miss)lyckats med sin hittillsvarande förvaltning.

För precis ett år sedan, dvs i september 2021, gick Stockholms Universitets Östersjöcentrum ut med följande (ganska självklara) rekommendationer (som naturligtvis inte följdes när kvoterna för 2022 spikades). Hela artikeln hittar du här. 

Det ska bli intressant att se vilka kvoterna blir för 2023 och att se vilken linje Sverige kommer att driva. Att halvera kvoterna kan te sig drastiskt men hade man bromsat i tid så hade inte smällen blivit så svår. Strängt taget skulle Östersjön må bäst av ett femårigt moratorium (fiskestopp) men det är väl  utopiskt att hoppas på. Norges exempel visar i alla fall att det går att återställa havererade fiskebestånd, bara viljan finns. 

 

Anpassa sillfisket till den vetenskapliga osäkerheten

• Stockholms universitets Östersjöcentrum
•  Policyverksamhet
•  Policy briefs och faktablad

September 2021: De vetenskapliga uppskattningarna av Östersjöns fiskbestånd präglas av stor osäkerhet. De senaste fem åren har storleken på sillbeståndet i centrala Östersjön varit kraftigt överskattat – vilket sannolikt har bidragit till för höga fångstkvoter. Det är dags att införa en större buffert för den vetenskapliga osäkerheten i förvaltning och kvotbeslut.

REKOMMENDATIONER

• Sätt de årliga fångstkvoterna (TAC) för sill/strömming i centrala Östersjön till 50 procent under den rekommenderade MSY*-kvoten (FMSY).
• Inför liknande buffert för osäkerheten även för skarpsill och övriga kommersiella bestånd i Östersjön på längre sikt.
• Tills dess att buffert för osäkerhet införs som regel i kvotbeslutsprocessen för samtliga kommersiella bestånd bör TAC sättas på den lägsta möjliga FMSY-nivån, det vill säga Flower.
• Genomför en grundläggande undersökning av fiskets felrapportering av sill och skarpsill och i vilken grad den påverkar de vetenskapliga beståndsuppskattningarna.
• Komplettera dagens förvaltningsmodeller med bättre reglering av var, när och hur fisket får bedrivas, där ett första steg är att flytta ut trålgränserna

Varje höst förhandlar EU:s fiskeministrar fram nästa års fångstkvoter (TAC) för det kommersiella fisket i Östersjön. Till sin hjälp har de vetenskaplig rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (ices) om hur stora kvoter som kan tillåtas för att nå maximal hållbar avkastning (MSY). Vetenskapliga beståndsuppskattningar är dock behäftade med stora osäkerheter. Uppfattningen om hur bestånd och fiskeridödlighet har utvecklats över tid kan variera kraftigt från år till år. Dessa osäkerheter förklaras inte tydligt i rådgivningen, vilket ökar risken för överfiske. Därför krävs en buffert för osäkerheten i tac-beslut som rör Östersjön.

*MSY står för maximalt hållbart uttag

Nå?

Nu har i haft val i kungariket och i vanlig ordning vidtar väl nu fikarunda hos talmannen och det sedvanliga kattrakandet om fördelningen av platserna kring de skattefinansierade köttgrytorna. Blir det regeringsskifte ska väl ett gäng förlorare tilldelas överbetalda pseudojobb i Bryssel, statsrådsberedningen eller i något av de övriga slukhålen för skattemedel. För det - politikerklassens försörjning och inbördes fördelning av förmåner - är väl vad det hela primärt handlar om och lyckas sedan partiföreträdarna åstadkomma något som helst av värde så får man väl bli glad, tacksam och överraskad. 

Under tiden fortsätter Östersjön och dess fiskbestånd att dö. Just den frågan har jag som test på vad våra politiker faktiskt uträttar och därför står de, som kollektiv, kraftigt på minus. Senast de spände sina muskler (oklart vilka) lyckades de åstadkomma nedanstående vaga - inte en enda konkret åtgärd utan bara föresatser att agera för, verka för, se till att och komma med - dokument men det är inte ord eller ens god vilja utan handling som räknas. Dessutom är det, efter decennier av försyndelser, rätt bråttom. Skulle uppbörden av skatt ske på samma sätt som leveransen från de folkvalda fick de ganska snart gå med tiggarbössa eller skaffa sig hederliga arbeten men den fungerar effektivt så tydligen kan de. Om de vill. Men de äter kanske inte strömming?

Så, är det ytterligare fyra förlorade år vi och Östersjön har att se fram emot? Jag är inte överdrivet förhoppningsfull men kommer att med intresse följa saken. 

_________

Östersjön

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU6

Var är ärendet nu?

1Förslag2Beredning3Debatt4Beslut

Ärendet är avslutat

Beslutat: 25 november 2021

Beslut

Nio åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön (MJU6)

Riksdagen riktade nio tillkännagivanden till regeringen med åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön. I tillkännagivandena uppmanar riksdagen regeringen att

• agera för att dels flytta ut trålgränsen på prov, dels - med vissa undantag - begränsa det trålfiske som tillåts innanför trålgränsen
• verka för en ny översyn av förvaltningsplanen för torsk, sill, strömming och skarpsill i Östersjön
• se till att Sverige är aktiv som medlem i regionala samarbetsorgan och i Internationella havsforskningsrådet (ICES) genom att bland annat ta till vara på möjligheten att begära underlag från ICES
• se till att bland annat det småskaliga fisket, fisket som går direkt till livsmedel och tillhörande förädling och beredningsindustri inte drabbas oproportionerligt negativt, exempelvis om fiskekvoterna sänks kraftigt
• komma med ytterligare konkreta åtgärder för att minska regelkrånglet vid licensgivning för småskaligt fiske och fiskförädling, bland annat för att underlätta för nyrekrytering och generationsskiften
• öka jakten på skarv genom att tillåta allmän skyddsjakt på skarv på eget initiativ och utreda möjligheterna till allmän jakttid på skarv, samt överväga ytterligare åtgärder för att begränsa skarvstammens tillväxt
• öka jakten på säl genom större licenstilldelning för säljakt och genom att underlätta för de jägare som jagar säl.
• agera för att begränsa tillväxten av storspiggsbestånden
• ta initiativ för att få bättre kunskapsunderlag om vattenkraftverkens ekologiska betydelse och passagelösningar samt fler åtgärder i fråga om vattenkraftverkens påverkan på hotade arter.

Tillkännagivandena har sin grund i ett så kallat utskottsinitiativ från miljö- och jordbruksutskottet. Ett utskottsinitiativ betyder att förslaget har väckts i utskottet och inte bygger på ett regeringsförslag eller en riksdagsmotion.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till utskottets initiativ om tillkännagivanden till regeringen om åtgärder för att rädda fiskbestånden i Östersjön.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

_________

åt|­gärd substantiv ~en ~er • mål­inriktad handling, mått och steg: ​vid­ta åt­gärder mot vandalismen

Två monster

Stora franska haspelrullar för tungt kustfiske är ingenting jag använder särskilt ofta. eller alls. Men jag gillar dem! En Mitchell 302 kan man ju för all del ha nytta av vid en laxälv eller i en norsk fjord men de här rullarna - Bretton 904 och 905 - är renodlade surfcastingrullar. 

De hör till de största rullar jag äger. Linkapaciteten har jag ingen uppgift om men de ser ut att svälja några hundra meter 0,40 mm nylon. Designen är speciell och väldigt ren.

Backspärren manövreras med en genomgående "knapp" monterad genom vevhusets bakre del.

De detaljer som skiljer mellan rullarna är vevens utformning och att 904 har hel bygel medan 905 har sk manuell pick-up.

Jag, en skolkare

Den första gången jag fick rösta var i folkomröstningen om kärnkraften. Ni minns (?) den där med tre alternativ för att politikerna skulle vara hyfsat säkra på att folkviljan i vart fall inte fick genomslag i form av ett entydigt resultat. Sedan har jag troget röstat. Fram till idag. Det finns nämligen ingen ledande politiker som jag vill ge mitt förtroende och inget partiprogram som inte innehåller saker jag vägrar att ge mitt stöd. Dessutom tror jag inte att det spelar någon roll vilka som styr. Lika litet som det spelat någon roll för Östersjön. Klimatet är de inte heller vare sig beredda eller kompetenta att göra något åt. Jag menar kan de inte ens fixa vädret så är det ju uppenbart att klimatet är en övermäktig uppgift. Så jag gick och fiskade istället. Nappade gjorde det inte men det kändes ändå som ett bättre sätt att använda denna septembersöndag.

Vill ni inte förstöra hela kvällen med valvakan så titta gärna på Tomt hav.

Läckert!

Caster Colorit Super Zoom och Ambassadeur 5000C. En läcker kombination när det begav sig och lika läcker nu. Och har ni märkt att orange spön blivit på modet igen? Om färgen på ett spö har någon direkt betydelse kan diskuteras men en sak som är odiskutabel är att kamouflagemönstret på min fiskerygga fungerar. Särskilt i skymningsljus. Jämrans vad jag letat...

Nå, såväl ryggan som combon på bilden får följa med i morgon, för nu ska det väl i alla fall finnas gädda i kanalen?

edit 220911. Fanns det gädda i kanalen idag, vilket jag starkt betvivlar, så lät den sig inte frestas av något av de beten jag erbjöd den. Vattenståndet var extremt lågt och det lilla vatten som fanns fortfarande ljummet så jag (och gäddorna) får väl se bättre tider an. För fullständighetens skull vill jag också redovisa att det blev en Ambassadeur 1000 som fick sitta i SpeedLock-fästet på mitt vackert brandgula Caster Super Zoom Colorit. Inte ens min mest orangea jigg - en Delalande Sandra på en vibrotailskalle - drog något hugg. Men jag hade en nöjsam stund i vad som kanske var årets sista sommarsol? Den fleecetröja jag tagit på mig inför avfärden, som skedde i gråväder, åkte snabbt av.