Även om betets färg, som jag skrev i mitt förra inlägg, är av underordnad betydelse så har jag naturligtvis mina favoriter. En av dessa, när det handlar om gäddfiske, är den färgkombination som brukar kallas papegoj, dvs en blandning av gult, grönt och rött.
Min första papegojfärgade wobbler var en Nils Master Invincible som levererade en fin gotlandsgädda på ett av de första kasten och den har följts av flera andra i samma färg. Särskilt framgångsrik var en billig svensktillverkad plastwobbler som hette Westin Big (?) Pike. Varför gäddorna gärna hugger på ett papegojfärgat bete vet jag inte men jag vet att de gör så och den vetskapen gör att jag fiskar bra med sådana beten. För ingen objektiv egenskap hos ett bete är viktigare än att fiskaren tror på det. Ska man dra det resonemanget till sin spets så leder det till att en annan fiskare som tror på en helt annan färg, till exempel silver/blå, under samma förhållanden som de under vilka jag lyckas bäst med ett papegojfärgat drag fiskar bäst med ett silverfärgat bete med blå inslag.
Förklara det den som kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar