Blåa Nämndöfjärden

Bli att undra kan jag inte låta vad det är som gör det så oerhört svårt för våra makthavare att få till det när det handlar om förvaltningen av Östersjön och dess fiskbestånd. I mina svartare stunder inbillar (?) jag mig att det handlar om en konspiration syftande till att helt enkelt ta död på allt utom blommande blåalger men naturligtvis handlar det inte om annat eller mera än ointresse och inkompetens. Men det är illa nog.

Inte ens en marin nationalpark värd namnet kan eller vill man få till och det är, dessvärre, precis vad man kunde förvänta sig. Malcolm Dixelius optimism delar jag inte, delvis beroende på att jag kommit fram till att misantropisk pessimism är den vettigaste hållningen (för då blir man åtminstone någon sällsynt gång positivt överraskad medan livet för optimisten som tror alla om det bästa med nödvändighet blir en oändlig rad av besvikelser och motgångar), men hålla tummarna och hopas kan man ju alltid och det inte bara för Nämndöfjärden. Annars så har ju slutorden i Taubes text - "här spelar Pan" - besannats för när det handlar om Östersjön och dess överlevnad är det nu full panik som gäller.