Jag är medveten om att det är flera månader kvar till slutet av augusti men halva nöjet är ju att se fram emot det roliga (bygga luftslott som jag kallar det) och att vara väl förberedd är aldrig fel. Det bevisades härom dagen när jag plockade fram en av mina saltvattenrullar, en Penn Slammer 360, och ett av mina kralligare haspelspön, ett ABU Svartzonker 8´6´´ 40-140 gram. Det såg ju, på pappret, ut som en rimlig kombination för tyngre spinn- och lättare pilkfiske i fjorden. Men det var tur att jag inte tog med det spöt för foten på rullen är aningen grov - den är ju tänkt att hålla för hårda tag - och rullfästet på spöt något trångt vilket ju tycks som en tveksam design av ett såpass grovt spö, och dessutom av plast. Plast är i och för sig ett fantastiskt material men inte överallt. Dessutom är det skillnad på plast och plast. Möjligen skulle man kunna sätta ett sådant här fäste på ett spö avsett att användas till lättare fiske och med små rullar men heavy duty andas det inte. ABU påstår säkert att det är något otroligt starkt grafitmaterial men när jag skulle skruva fast rullen uppförde det sig som den billiga skitplast det säkert var. Förfluten tid, dvs det är inte längre. Det sprack! Visst, sett i backspegeln var det kanske inte så smart att tvinga in rullfoten i ett trångt rullfäste men det har jag gjort hundratals gånger utan problem men då har också rullfästena haft en metallring, oftast plastfodrad, som utan problem klarat belastningen. Som ett pålitligt rullfäste ska ha...
Jag är glad över att det inte hände i Norge, i värsta fall när jag fått min drömfisk på kroken. Men vilket jämrans skräp! Skämmes ABU som tillverkat eller i vart fall satt sitt namn på spöt och Svartzonker som ska ha designat det och i vart fall har hyrt ut sitt namn och goda rykte har heller ingen anledning att vara mallig. Att reklamera ett flera år gammalt (om än mer eller mindre oanvänt) spö känns inte som om det är mödan värt och att laga det förefaller bökigt. Jag får se det som lärpengar. Se upp för plast i detaljer vilkas hållfasthet är kritisk. Lita inte på att de som tillverkat spöt vet vad de pysslar med.
Här är samma rulle, tryggt monterad i ett rejält och korrekt designat rullfäste på ett spö från Fladen Fishing. Kanske inte lika smäckert och elegant som fästet på Svartzonkerspöt men åtminstone i min värld är det primära att man kan lita på sin utrustning, inte att den ser läcker ut. |
Tänk förr, när det var annorlunda och mycket var bättre... Då kunde man lita på ABU. I vart fall gjorde man det. Obetingat. "De största och längsta på grejor från Svängsta". Nu gör, eller i vart fall säljer, de grejor som inte ens håller ihop såpass att de tar sig till startlinjen. Det finns ingen anledning att betala extra för ett sådant varumärke. Strunt är strunt och snus är snus. Ett argument för att kinaprylar (för det är väl där snarare än i Svängsta spöt är tillverkat) skulle vara bättre om någon av de gamla, eller snarare före detta, redskapstillverkarnas namn satts på dem är att kvalitetskontrollen då är bättre. Jag säger som Hoola Bandoola: Vem i hela världen kan man lita på? Jo, bara sig själv och sitt eget omdöme.
I rullfästet på ett Penn Overseas Pro är det inga problem. |
För oavsett om det handlar om ultralätt haspelfiske efter småöring, vanligt "semesterfiske" efter gädda, gös och abborre eller tyngre fiske i salt vatten så är det ju bara roligt så länge grejorna håller. Det spelar ingen roll hur snygga de är, vilka finesser de har eller hur mycket de kostade. Med en hel utrustning kan man fiska, med trasiga prylar är det bara att gå hem. Att man möjligen edan kan reklamera skiten och kanske få en lika undermålig grej eller pengarna tillbaka spelar ingen roll. Fisketuren är redan spolierad. Dessutom brukar det vara dålig timpenning på att hälla på med sådant tjafs när det handlar om relativt små summor och ofta är det bättre att lägga den tiden och kraften på att istället tjäna nya pengar (eller ge sig ut och fiska). Var och en väljer själv hur han vill använda sin tid. Men kan man inte göra fiskegrejor som verkligen håller bör man inte göra fiskegrejor alls, så enkelt är det och det finns inga ursäkter, och när man drabbas av sådana klåpare bör man säga ifrån.
Här är en Slammer 260 - minstingen i serien - tryggt och säkert fastskruvad under ett Ron Thompson Hardcore Spin Pro, ett otympligt långt namn men ett utmärkt spö med ett adekvat rullfäste. |
Inför resan till Rosendal kommer det att vara det helt avgörande kriteriet för vilka grejor jag tar med mig. Det blir bara kompisar jag verkligen kan lita på som får följa med.
Skulle ABU eller Svartzonker känna sig påhoppade är kommentarsfältet öppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar