UL på riktigt

Ultralätt - UL - är läckert. Och effektivt. Men vad är ultralätt? Jag klipper ur ett gammalt inlägg.

Det finns en relativ definition av vad som är ultralätt. Den har formulerats på följande sätt av Hans van der Pauw: "Ultra-light fishing is the fine art of using tackle that is very light for the size and power of the fish you are after" (Ultralätt fiske är konsten att använda utrustning som är mycket lätt i förhållande till storleken och styrkan hos den fisk du är ute efter). Sedan finns det en rad mer exakta definitioner enligt vilka redskapens vikt, spöts längd, linans dimension och/eller styrka är avgörande. Jan Olsson återgav den enligt hans mening korrekta definitionen så här: "...när UL-fisket slog igenom i USA på 50-talet, då definierades som UL-utrustning i sötvatten, spön (4,5 fot – 5,5 fot) med en maxvikt om 70 g, som pallade för att svinga beten på 4 g. Rullvikten skulle vara under 200 g. Superlinor fanns inte på den tiden, varför monolina var enda tänkbara.  I diameterdimension låg de mellan 0,07 mm och 0,14 mm. I UL-saltvattensfisket med haspelutrustning accepterades spön om 6 fot, rullvikt max 200 g och beten upp till 7 g."

I van der Pauws artikel kan man läsa om UL-fiskets rötter och om en gammal fransk definition enligt vilken det handlar om fiske med beten som inte väger mer än 2 gram, så den definition Jan Olsson kämpade för ter sig onekligen rätt generös.

Ibland ser man fiske med beten som väger 10, 12 eller till och med 15 gram, spön på sju fot och med PE-linor som håller bortåt tio kilo kallas för ultralätt och det är fullt tillåtet att göra så, men även om det är tillåtet så är det trams. Det gör begreppet UL meningslöst eller visar i vart fall att man inte förstått det. Och man får kalla sin lätt vidbrända falukorv för gourmetmatlagning och sin Skoda Fabia för racerbil om det gör en gladare. Men tramsigt är det.

Sedan är det en sak för sig att det kanske inte har någon avgörande betydelse vad man kallar sin utrustning. Men nu ska jag ut och se om någon abborre är intresserad av betena på bilden ovan. De tyngsta väger 4 gram och de flesta ungefär 2. Jag ska kasta dem med ett femfots spö klassat 1-5 gram och på det sitter en ABU Dragmaster UL fylld med 0,12 mm monofil nylonlina. En utrustning som åtminstone jag, med gott samvete, kallar UL.