Shimano Curado 200E7

 

Har gammal måste en rulle vara för att kunna kallas för en klassiker? Frågan motiveras av den rulle som är föremålet för detta inlägg: Shimano Curado 200E7. Modellen, liksom resten av E-serien, kom nämligen så relativt nyligen som 2008, så rullen är ju inte ens myndig. Mitt exemplar köpte jag (i Mariehamn) för tio (?) år sedan så i mina ögon handlar det om en fullt modern och sprillans ny rulle. Dessutom är det ju ett så pass nymodigt påfund som en lågprofilrulle.

Men många betraktar den här lilla gröna rullen både som gammal och, faktiskt, en klassiker. Det senare hänger samman med rullens höga kvalitet och goda rykte. Vi kan väl kompromissa och säga att "Greenie"* är en modern klassiker?

En trevlig liten rulle är den hur som helst och mångsidigt användbar. Min har jag använt till såväl lättspinn efter abborre och kustfiske efter havsöring som gäddfiske och med linor från 0,20 mm nylon till 0,33 mm PE-lina och den har hanterat alla dessa uppgifter med den äran. 

När Shimano designade rullen gav man den de yttre dimensionerna av en rulle i 100-storlek men med en spole/linkapacitet för en 200-rulle. Detta grepp gav en rulle som är extremt bekväm att fiska med på moderna spön med raka rullfästen där man greppar om själva rullen. Till komforten bidrar att rullen är utrustad med en rejäl vev försedd med likaledes rejäla grepp i någon slags hårdgummimaterial.

Lätt åtkomlig innanför en liten lucka i spolgaveln sitter en centrifugalbroms med sex stift/vikter. Slirbromsen är jämn och mjuk men kanske med dagens mått lågt specad (11 lbs). För min del räcker den gott och det är ju få spön man utsätter för ens tillnärmelsevis den belastningen när man drillar en fisk.

Själva stativet är av aluminium och gavlarna/höljet av det grafitarmerade plastmaterial Shimano kallar C14. Utväxlingen är 7,0:1.

Min Curado 200E7 är för närvarande dedikerad för gäddfiske med relativt lätta spön på upp till åtta fot, detta för att göra mitt fiske så bekvämt som möjligt. Även om det tar emot att medge det så är den här rullen bra mycket smidigare och lättare än en mer klassisk Ambassadeur. Fast Old School vet jag inte om jag vill kalla den...

Tillsammans med ett 7´6´´ BFT Goldfish -120g utgör den lilla gröna rullen en bekväm utrustning i den genre som kallas downsize, grejor som är tillräckligt lätta för nöjsamt fiske även under dagslånga pass samtidigt som de är tuffa nog att klara vilken gädda som helst.

På ett sexfots basspö - här ett Fenwick HMG - är rullen helt som hemma (det är det den är designad för) och tror man sig kunna locka gäddor till hugg med beten på 30 gram eller lättare så har man med en sådan combo en uppdaterad Fiske 2-utrustning. Tillsätt ett 25-grams Atom så är succén mer eller mindre garanterad. Jag ställer även ut garantier för att den utrustningen (med förbehåll för rena handhavandefel) klarar vilken som helst gädda som kan komma att hugga och för att det blir en minnesvärd fight om något av de större exemplaren skulle göra det. Något i den här stilen är vad jag själv, fortfarande, helst använder när jag ger mig ut på gäddfiske. Känner man behov av ett något grövre spö så rekommenderar jag Lundgrens LF/RST Cobra eller deras Tailchaser Light.

* Greenie är det smeknamn Penns gröna haspelrullar fick just på grund av sin distinkta färg. Av samma skäl kom Curado 200E-serien (även om de har en helt annan grön nyans)  att få samma namn.