Uppförandekoden i praktiken 4 - För ingenting, för kärleks skull

Lika viktigt som vad som står att läsa i en text är vad som inte står där. Detta gäller i synnerhet om regler eller, om man så vill, koder. I Sportfiskarnas nya uppförandekod är det en sak som, jämfört med de gamla etiska reglerna, i detta avseende sticker ut.

Enligt de etiska reglerna skulle en sportfiskare "aldrig fånga mer fisk än den fiskande själv kan förbruka samt aldrig sälja sin fångsteller på annat sätt fiska i vinstsyfte". Det som i uppförandekoden återstår av detta är skrivningen "sportfiske är fiske med handredskap för rekreation och egen konsumtion". Något uttryckligt förbud mot vare sig försäljning av fisk eller att bedriva sitt fiske i vinstsyfte finns alltså inte samtidigt som texten ger utrymme för tolkningen att sådant fiske inte är sportfiske.

Den fråga jag ställer mig, mot bakgrund av att Sportfiskarna inte ville ha kvar de etiska reglerna och efter sex års arbete ersatt dessa med uppförandekoden, är om denna vaghet är avsedd? Eller är det förbundets uppfattning att fiske för ekonomisk vinnings skull aldrig är sportfiske? I så fall applåderar jag igen. För det är en del av min "värdegrund", att sportfiske är amatörfiske och att fiske för vinning är yrkesfiske.

Det som talar för att det är just vagheten som var avsedd och att möjligheten till den tolkning jag skulle vilja göra är bland annat förekomsten av sportfisketävlingar med penningpriser och andra priser av ekonomiskt värde och Sportfiskarnas uttalade ambition att "organisera det svenska tävlingsfisket och bidra till dess utveckling". Nu är vi - Sverige - ett litet land och en liten marknad men i företeelser som Pike Fight, Swedish Pike League mfl finns embryon till professionella fisketävlingar av nordamerikansk modell där man kan ana ett visst intresse från förbundets sida att (fortsatt) vara med?

Uppenbarligen kan inte Sportfiskarna tycka både och samtidigt. Antingen anser man att fiske för annat än nöjes skull (dvs i vinstsyfte) inte är sportfiske ELLER så tycker man att det är helt i sin ordning att tävla i sportfiske om tiotusentals kronor. Av Sportfiskarnas agerande att döma är det, dessvärre, det senare som gäller och uppförandekoden i detta avseende bara bludder. Detta leder, i sin tur, till frågan om någon del av koden är värd (eller avsedd) att tas på allvar?