Islossning, tussilago, trana, gäddlek, tofsvipa, vitsippa, huggorm och nu i helgen blåsippa - listan över vårtecken kan göras lång och i min livstid har mellanskarven fått läggas till. Dess ankomst är ett vårtecken jag ser med blandade känslor. Först svor jag över eländet eftersom jag själv kunde konstatera att det fiske jag själv bedriver radikalt försämrades när skarven kom till mina fiskevatten. Nu har jag vant mig vid det usla fisket och tänker som så, att så länge det finns skarv så finns det åtminstone någon fisk kvar för varför skulle de annars vara här? Men det är väl bara en tidsfråga innan skarven minskar. Naturen är ett självreglerande system.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar