Micro Jigging, eller fiske med kastpilk om man så vill

En internationell fluga som, vad jag vet, ännu inte fått riktigt fäste här är den som kallas Micro Jigging (med underavdelningar som Slow Micro Jigging, Shore Micro Jigging mfl). Det handlar å andra sidan inte om något för oss skandinaver nytt utan rör sig om fiske med pilkar av mindre modell, dvs sådana som vi i decennier använt till vårt kustfiske. Den enda skillnaden är att man nu gärna har sk assistkrokar på pilkarna.

LRF-pilkar från Fladen Fishing

Ett av mina första kustbeten var en 28 grams Stingsilda som jag på sjuttiotalet piskade ut över Östersjöns vågor med mitt niofots Daiwa Store Belt. Även fisket med sk torsk- eler blankdrag som då var vanligt kan ses som Micro Jigging och det var ju, på den tiden det ännu var mödan värt att fiska efter torsk i våra vatten, synnerligen utbrett.

Små genomlöpare.

Exakt var viktgränsen (om någon sådan finns) för Micro Jigging går känner jag inte till men det tycks mig som att det handlar om pilkar som kan kastas snarare än om de tyngre varianter som används för rent vertikalfiske på större djup. Det handlar alltså inte om något UL-fiske även om UL-beten av pilktyp torde sorteras in under begreppet men här tycks svenska marknadsavdelningar ha bestämt sig för att det då heter LRF. Annars förekommer benämningen Ultralight Jigging. OM man nu nödvändigt måste svänga sig med utrikiska uttryck.

Kastpilkar i UL-format.

Näbbgädda förekommer även i Östersjön men där är de få som fiskar efter den. Själv gjorde jag det under senare delen av sjuttiotalet och det drag jag använde var en pirk avsedd för pimpelfiske efter abborre. Jag minns inte om den var en Krylbo-Olles SM-pirk eller en Bergmans (förmodligen använde jag båda) med en minimal (även den till pimpelfiske) trekrok med lysmassa fäst i en kort nylontafs. Hade jag bott på andra sidan hade jag antagligen hittat drag avsedda för näbbgädda i närmsta butik, men såvitt jag visste var jag den ende på ön som då fiskade efter näbbgädda.

Elbe Ven, 10 gram

Annars är nog den kastpilk jag haft mest framgång med (förmodligen därför att det är den jag använt mest) ABU:s Krill i 18 gramsversionen och i färgen T (kopparbrun med svart rygg) men mitt förråd av sådana är nu dessvärre så gott som utfiskat. De kastpilkar jag själv använder ligger i viktspannet 3-40 gram och har naturligtvis olika användningsområden respektive kräver olika utrustningar. 

ABU Krill 18 gram i färgen T. Den i mitten har fått litet extra svart tusch, antagligen när jag fiskat någon solig vårdag.

Fördelarna med kastpilkar är att de kastar långt (även i motvind) och att man kan fiska djupt även med små beten. Nackdelen är främst att de kräver snabb hemtagning på grunt vatten. Detta är dock inte alltid av ondo. Näbbgäddan och makrillen hugger gärna beten som tas hem i racerfart och detsamma gäller havsöringen när vattnet är varmt. Fiskar jag UL vid kusten gör jag det gärna med en liten kastpilk. Kastpilken är även bra att ha vid havsöringfisket de gånger man behöver nå några extra meter eller dagar då vinden ligger på. Vid fiske från klippor eller pirar mot djupare vatten är den ett närmast självklart val.