Uppförandekoden i praktiken 3 - Låt gäddan leka i fred!

En sjuk företeelse inom sportfisket är att värdera fångsten efter dess vikt. I sin mest perversa form leder detta till att man fiskar på gädda som just ska till att leka, detta då en stor hongädda kan innehålla flera kilo rom, kilon som förvandlar en tolvkilos till en femtonkilos. Men att skryta med ett PB i form av en romstinn gädda är ungefär som att skryta över att man brottat ner en gravid kvinna, dvs snarare något man borde skämmas över.

Utövarna av denna avart av sportfiske brukar försvara sig med att de släpper tillbaka sin fångst men det är ett klent och i mina ögon ohållbart försvar. Därför är en sak i Sportfiskarnas nya uppförandekod som jag applåderar (!) och som inte fanns i de gamla etiska reglerna skrivningen "Vi undviker att störa lekande fisk".

Att det påverkar en fisk med rom att bli krokad, uppdragen och återutsatt är självklart och med fiske på platser där sådan fisk samlats är risken för att samma individ utsätts för detta fler än en gång uppenbar. Eftersom det handlar om grunda vatten är redan den båttrafik fiske på sådana vatten  medför en störning.

Det som särskilt gläder mig är därför att Sportfiskarna gått så långt som att skriva "undviker att störa" och inte bara "undviker att fånga". Som jag tolkar det innebär det att man inte fiskar på lekfisk, dvs håller respektavstånd till leklokalerna. Det både imponerar och överraskar mig att Sportfiskarna så resolut satt ned foten. Bra jobbat! I konsekvensens namn borde romstinna honor fångade på våren inte belönas med storfisknålar.

I helgen ska jag ut och fiska. Dessvärre lär jag väl få se ett antal välutrustade och dekalprydda aluminiumracers med gäddfiskare i de lekvikar jag passerar och sedan videos på youtube om det så kallade vårfisket...