Sidor

torsdag 10 januari 2019

Om downsizing, 1


Hetast just nu på gäddfiskefronten är det som på modern svenska kallas för downsizing (eller downsize) vilket, kort och gott, innebär att man överger de allra största och tyngsta betena för att nöja sig med beten under 100 gram. Att betena är såpass tunga beror på att de mestadels är massiva (av gummi eller plast) men i storlek ligger de i paritet med de wobblers (Cisco Kid, Swim Whizz, Killer etc) i vikter 35-60 gram som var så heta när Leif Engström (gäddprofessorn) var som mest i farten, dvs på sjuttio- och åttiotalen. Engström var ju en av dem som lärde oss att stora gäddor vill ha stora beten och då var det alltså fråga om upsizing. Vi bytte våra enhandsspön mot tvåhandsditon och våra artongrammare mot fyrtiogrammare. Och det funkade. Jag har några av furusundskrokodiler söndertuggade Swim Whizz kvar som minnen från den tiden (och, faktiskt, hittade jag i nyligen källaren ett gäng ofiskade ABU Killer av den största modellen som säkert kan locka även dagens strömmingsgäddor till hugg).

Pre Engström var standardbeväpningen för en svensk gäddfiskare ett sex-sju fot långt enhandsspö klassat ”Fiske 2”, dvs avsett att kasta beten upp till 30 grams vikt. ABU, som var den helt dominerande redskapstillverkaren – och det gällde allt från beteslås till rullar – hade just gäddan som symbol för ”Fiske 2”. Klassen under, ”Fiske 1”, handlade om abborre och det som kallades för ädelfisk men rätt många gäddor högg på och bärgades med även sådana don. Även stora gäddor. Det fanns gott om fisk på den tiden och många riktiga monster. Som svenskt rekord gällde en mälargädda på 22,5 kg. Vad Georg Lööf använde för utrustning när han drog upp den vet jag inte, men med tanke på att betet var ett Mepps Mino (abborrspinnare) så kan det knappast ha varit särskilt grova grejor. Vi som fångade grov gädda på våra ”Fiske 2”-utrustningar uppfattade den av Engström rekommenderade utrustningen som väl kraftig. Jag minns när jag själv för första gången jagade gädda med ett niofots D.A.M. tvåhandsspö (klassat för betesvikter upp till 60 gram), hur jag nästan kände mig litet löjlig som stod där med ett laxspö när det ju bara var gädda jag var ute efter.

Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar