Snusmumrikfiske

UL-spöt med rulle, riggat och klart, väger in runt två och ett halvt hekto. Resten av utrustningen ryms i ledigt i ena bröstfickan på min fiskejacka.

All bloggande om UL och QUL gjorde mig sugen på att komma ut. Trots gråväder och en ond tå (gubben lider av gikt) drog jag på mig vadarstövlarna och körde ut mot Kapellskär. På väg dit såg jag folk åka långfärdsskridskor på blank nyis så det fanns uppenbarligen en viss risk för landis och den kalla snålblåst som mötte mig när jag parkerat bilen gav inte anledning till någon större optimism. Men jag hade tur (och svallet från färjetrafiken brukar ganska effektivt hindra isläggningen just här).

Under den några hundra meter långa promenaden från parkeringen, förbi småbåtshamnen och genom skogen ut mot Skärholmen slog mig en av UL-fiskets stora fördelar. Även packningen blir ultralätt. Spöt med rulle, som är lätt, var det enda jag bar med mig. Resten av min utrustning - två små askar med olika drag, en plastpåse med tacklade tobisimitationer,en påse stinkande sandmaskimitationer, en påse beteslås, kniv och peang låg i höger bröstficka på min fiskejacka. Eftersom det bara handlade om en snabb avstickare hade jag inte brytt mig om någon matsäck men ett smörgåspaket hade rymts i den andra bröstfickan och en liten kaffetermos hade jag kunnat trycka ned i någon av benfickorna på mina fiskebyxor.

Klädd i grönt och med pipan i mungipan och lätt packning kände jag mig nästan som min idol Snusmumriken. När det blir litet varmare ska jag se till att ta med en munharmonika....

Rullen var fylld med ny lina. Kan en 0,18 mm tunn nylonlina verkligen hålla för 5,4 kilo? Det verkar nästan science fiction. Men tre gånger drog jag loss mitt drag ur tången och inget drag blev kvar så hyfsat stark är den uppenbarligen. 

Någon fisk blev det inte. Inte ens att nafs. Men vad gör det? Jag fick ju komma ut och fiska. Det är vad det handlar om för mig. Att fiska, inte nödvändigtvis att fånga fisk.