Det mytiska mothugget

Vad snackar de om, junisarna?  Läste just en diskussion om spön för abborrfiske och där dryftades, som jag uppfattade det,på fullt allvar de  olika spönas förmåga att "sätta mothugget"? Vilket j*mrans mothugg? Vi talar om abborre, en fisk som suger i sig betet och har mjuka mundelar. En vass och inte för stor krok fastnar om dess spets kommer i kontakt med någon av dessa mundelar. Annars inte. Ett "mothugg" har ingen som helt effekt annat än att det, möjligen, avlägsnar betet snabbare ur abborrens mun än vad fisken själv hinner spotta ut det. Det räcker man att hålla linan sträckt. Då känner man (även med en elastisk, tunn, nylonlina) om man har fast fiske eller inte. Har man av någon anledning fått slaklina så stramar man naturligtvis upp den,men något "hugg" är det inte fråga om.

Vad det beror på vet jag inte,men jag gissar att det "moderna" gäddfisket med dess överdrivet stora och tunga beten armerade med löjligt stora och grova krokar, är "boven" i dramat. För att sätta en sådan krok i den beniga gäddkäften krävs ett kraftigt och vältajmat mothugg. Med mindre och finare krokar krävs mindre våld. Vad det har med fiske efter abborre att göra begriper jag dock inte. Möjligen är det så enkelt att de som dänger vedträstora beten efter gädda med spön dimensionerade för tonfisk blir så desensibiliserade att allt deras fiske kommer att handla om ryck och slit? Jag vet inte. Men abborren behöver man inte rycka och slita i. Den fastnar oftast på kroken av egen kraft (och annars inte) och rycker och sliter gör den ganska bra själv (och har man tillräckligt lätta grejor och mjukt handlag så kan man faktiskt känna det).