Läsefrukter

En treklöver böcker om haspelfiske utgivna i slutet av femtiotalet.

Vintern är det sk brasfiskets tid. Brasfiske är sådana fiskerelaterade aktiviteter som kan utövas hemma i stugvärmen. En sådan är att lära sig mer om sin hobby genom att läsa. Dagens sportfiskare ser kanske hellre på videoklipp på nätet men vi som är Old School envisas med våra cellulosabaserade analoga minnesenheter, dvs böcker. 

De tre böckerna på bilden ovan har jag köpt på antikvariat. De har det gemensamt att de utkom i slutet av femtiotalet och att de behandlar det, enligt vad som står i dem, då nya haspelfisket/haspelspinnet.

Åberopade man vad som står att läsa i dessa böcker på något av dagens diskussionsfora om sportfiske skulle man antagligen bli idiotförklarad. Här står nämligen, svart på vitt, att läsa hädelser som att små beten är mer effektiva än stora, att 0,20 mm heldragen nylon (som då hade en ungefärlig brottstyrka strax under två kilo) är en lämplig allroundlina och att det är mer sportsligt att fånga stor fisk på lätta haspelredskap än med grövre don.

Men jag känner mig hemma. De här böckerna är mer eller mindre årsbarn med mig och det är de värderingar som kommer till uttryck i dem som präglade min uppväxt (även som sportfiskare) och det är, som bekant, svårt att lära gamla hundar att sitta.

Fast den 0,20 mm lina jag nyligen köpte en femkilometerspole av ska hålla för 5,79 kilo (vilket är betydligt mer än vad en 0,35 mm grov lina beräknades hålla för 1958, i vart fall om man ska lita på Nils Färnström och hans källor).  Nå, det kan jag leva med.

I den (från amerikansk engelska) översatta boken "Haspelspinn i söt- och saltvatten" ("Fresh and salt water spinning") av Eugene Burns återfinns den här listan som sägs ge "haspelspinnaren ett rätt väl avvägt urval av beten:

Små spinnare från 1 1/2 till 3 g med lätt nedslag i grunt vatten.
Små vobblers med samma vikt för samma ändamål.
Små tunnbladiga vobblande skeddrag, 7 g, för snabbt och djupt vatten.
Tjockbladiga vobblande skeddrag, 7 g, för snabbt eller djupt vatten.
Ytgående elritsor, ca 7 g, för ytfiske.
Belastade bucktails eller jiggar, 10 g, för saltvatten.
Ett urval belastade ögonflugor och abborrflugor.
Ett urval torr- och våtflugor för plastkulefiske.
Lätta vobblers och ledade beten från 3 till 10 g för allroundfiske.

Med den listan i åtanke framstår Färnströms rekommendation som fullt rimlig.

Nå, den svenska utgåvan av Burns intressanta bok ger ett lätt schitzofrent intryck när det kommer till de bilder/fotografier av den svenska marknadens utbud av spön och rullar för haspelfiske för här handlar det plötsligt om betydligt rejälare doningar, bla D.A.M:s Super Quick som ju är en legendarisk rulle för saltvattensfiske men som jag inte tror någon någonsin fyllt med 0,20 mm lina...