Simply the best!

 

Vore Mepp´s Aglia dansk skulle den antagligen marknadsföras som "Probably the best spinner in the world". Och det är den. Förmodligen.

 

 

Mitt första egna fiskeset - ett ABU Junior - var, å ena sidan, mediokert men, å andra sidan, allt man behövde. Det bestod av den usla Abumatic 220 med påspolad nylonlina, ett femfots massivt glasfiberspö och en 12 grams ABU Droppen skedspinnare i guld. Det bästa var nog spinnaren och det var den som gjorde att även nybörjare fångade fisk med grejorna.

 

En av de bästa svenska spinnarna är Wipp.

 

 

 

Med tiden växte dragsamlingen och även spö och rulle byttes ut. men fortfarande så är en spinnare, gärna med guldfärgad sked, det jag skulle rekommendera. För med en sådan har man alltid goda chanser att få en fisk på kroken och det krävs inte mer (även om det är mycket nog) än att man vevar in sin spinnare i någorlunda närhet av en inte proppmätt fisk. Dessutom är spinnaren den typ av bete som definitivt jävar teorin att stora fiskar kräver stora beten. Otaliga mostergäddor har överraskat (chockat!) fiskare som varit ute efter abborre när de kastat ut sin Wipp, Reflex, Aglia eller vilken spinnare de nu råkat ha i änden av sin lina.

Från samma tillverkare som gör Wipp - Myran - kommer klassikern Myrspinnaren med sina utbytbara skedar.

Själv har jag såväl fångat stora gäddor, både vid riktat fiske och som bifångst när jag varit ute efter annat, som varit med när andra fått sådana på kroken vid vad som var tänkt som avspänt abborrfiske. Det krävs heller ingen skicklighet för att få fisk på en spinnare. Det räcker med att veva hem den i lagom takt. Eller snabbt. Eller långsamt. Bara skeden snurrar så attraherar spinnaren rovfisk. Förmodligen är det just det som gör att erfarna fiskare ofta väljer andra beten, men varför ska man göra det onödigt svårt för sig?

Skulle Aglia inte vara bäst så är det nog Celta som är det.

 

Så om du vill (eller måste, eftersom du varit oförsiktig nog att lova färsk fisk till middag) få fisk i sommar så tycker jag att du ska ge skedspinnaren en chans. 

Eller så är det Super Vibrax. Fast, allvarligt talat så är alla spinnarna på bilderna i det här inlägget såpass bra att jag inte kan välja mellan dem

 

Skedspinnare finns i olika typer av vilka de två viktigaste är den franska - i det här inlägget exemplifierad av aglia, Celta och Super Vibrax - med sin relativt breda, ovala, sked och en lätt kropp och den svenska med sin tyngre, traditionellt av svarvad mässing, och mer avlånga sked. ABU Reflex och Myrspinnaren är typiska exempel. En tredje typ är den sk pendelspinnaren med vikten i ett huvud monterat framför skeden.

 

Mepp´s Lusox i storlekarna 1, 2 och 3. Man kan blanda och ge, dvs använda lättare huvud till en större sked och vice versa.

 

  

ABU:s Mörrumspinnaren och Mepp´s Lusox är två klassiska pendelspinnare. Konstruktionen gör att skeden spinner inte bara när man vevar in betet utan även när det sjunker så hugg kan ofta komma i det skedet. Pendelspinnare är perfekta för bottennära sk trappstegsspinn men man måste, när betet sjunker, vara uppmärksam på linan  så att man inte missar hugg när man har slaklina och de kanske inte känns i spöt.

Är det gädda man är ute efter så är modeller med extremt långsmala, långsamt spinnande, blad ofta effektiva. På bilden ses den franska Olympique Racer som med sitt lövtunna blad och sin tunga kropp är som gjord för att tas hem relativt djupt och i måttlig fart, tex utmed en vass eller över en tång- eller gräsbotten där man kan förvänta sig att rovgiriga gäddor står och lurar. Mepp´s Aglia Long är an annan klassiker och för något år sedan köpte jag några D.A.M.-spinnare av denna typ.

 

Under många år gällde en (stor men uppenbart felvägd) mälargädda som svenskt rekord. Den gapade för sista gången över en liten Mepp´s Mino, en spinnare av agliatyp försed med en liten gummifisk. Ett populärt abborrbete.