Om kustspinn efter havsöring
Lämplig utrustning
En ännu äldre kompis. |
Det här är en av mina bästa utrustningar för kustfiske efter havsöring. Dessutom fungerar den ypperligt till det mesta "normala" spinnfisket och kastmetet. Prylsnobbarna och "experterna" fryner garanterat på näsan åt den eftersom den består av hyfsat billiga komponenter med låg eller obefintlig imp-faktor.
Spöt är ett niofots SPRO Skyvolt med rekommenderad kastvikt 12-25 gram. Andra tillverkare hade utan vidare skrivit 7-30 gram och det hade varit lika korrekt och fortfarande bara siffror. Hur som helst så kastar spöt de drag och kustwobblers jag använder - från 7 grams spinnare till 27 grams kustwobblers utan anmärkning. Klingan består (gissar jag) huvudsakligen av glasfiber förstärkt med kolfiber, dvs vad som åtminstone förr kallades komposit och som - i det här fallet och i mina ögon - ger det bästa av två världar. Rullen är en ABU Garcia Oceanfield 3000 och linan Berkley Nanofil.
Rullen har jag skrivit om tidigare och den blev vederbörligen sågad av ett antal kommentatorer. Själv begriper jag uppenbarligen ingenting om haspelrullar eftersom jag fortfarande fiskar och är nöjd med min. Att ett rimligt prissatt spö med huvudsakligen glasfiber i klingan och en behaglig, progressiv, aktion av internetexperterna betraktas som näst intill oanvändbart tar jag för givet och Nanofil är inte en lina som alla förstår att uppskatta. Eller knyta. Så möjligen är det bara jag som tycker att det här är riktigt bra grejor, men det är de.
Prislappen? Det redan billiga spöt köpte jag för 399 kr när Lundgrens sålde ut dem och för rullen betalade jag Dogger 699 kr. Linan kommer från en av de bulkspolar med Nanofil jag samlat på mig och det som nu sitter på rullen har kostat mig runt en hundralapp. Jag äger moderna spön och rullar som kostat mig åtskilliga gånger om vad jag gett för de här grejorna men knappast är bättre så den här combon är den definitivt mest prisvärda.
Naturligtvis är en Cardinal C4 på ett RST M5 SLE en kvalitativt sett bättre utrustning men då talar vi om en rulle som man för flera decennier sedan fick betala mer för än vad jag gav för Oceanfielden och ett spö med fem siffror på prislappen. Och havsöringen bryr sig inte. Det är inte alltid det kostar att ligga på topp.
Mina tips för kustspinn efter havsöring
Eftersom de bottnar jag fiskar över vanligen är bemängda med vegetation och stenar är kustwobblers mitt förstahandsval när det handlar om beten. Favoriterna är Vicke, Gladsax och Sandgrävling och de färger jag använder mest är tobis- eller strömmingsliknande och röd med svart rygg eller gul med röd rygg. Standardvikten är 20 gram men om det blåser hård motvind går jag upp till 27-30 gram. Jag byter ut trekroken mot en enkelkrok som jag monterar så att krokspetsen pekar uppåt, ett arrangemang som effektivt minskar risken för bottennapp samtidigt som det ger mycket säkra krokningar.
Den typ av bete som kallas havsöringdrag, tillverkade av plast eller epoxy, är också effektiva och kan tas hem även i långsam takt över grunda bottnar. Genomlöpare har på senare år vunnit många anhängare och är det inte alltför grunt använder jag ofta sådana och, i så fall, alltid med enkelkrok. De gamla beprövade favoriterna som Toby, Salar, Gnosjö och Snaps fungerar lika bra som de alltid har gjort och det gör även det gamla knepet att snabbt byta till en liten, gärna svart, spinnare om man råkar ut för sk följare (öringar som simmar efter ens drag utan att hugga).
Upphängare använder jag sällan eftersom de innebär mer tid som får ägnas åt att plocka bort tång och annat från krokar vilket minskar den tid krokarna fiskar i vattnet. Den minskade effektiva fisketiden är en nackdel som överväger de eventuella fördelar en upphängare ger.
För det mesta använder jag monofil nylonlina i dimensioner från 0,25 till 0,30 mm. Jag anser att nylonlinans tålighet mot nötning och dess elasticitet är egenskaper som överväger PE-linornas högre känslighet. Flätade PE-linor går helt bort för den del av mitt fiske som bedrivs vintertid eftersom problemen med isbildning då blir för besvärande med sådan lina. Nylonlinan ger säkrare knutar och är mindre trasselbenägen. När jag använder PE-lina skarvar jag på en cirka två spölängder lång tafs/slaglina av nylon närmast draget.
Under spöt sitter en haspelrulle i storlek 3000-4000. Jag har stora labbar och för en fullvuxen karl normal finmotorik. Ofta är det kallt och ibland har jag handskar. Under sådana förhållanden ser jag inga fördelar med att använda minsta möjliga rulle (vilket tycks vara vad de flesta eftersträvar). En överdrivet liten rulle är också alldeles för lätt för att balansera ett tvåhandsspö och en dåligt balanserad utrustning är mer tröttsam att fiska med även om den skulle vara lättare. Kustfiske efter havsöring kallas ofta för de tusen kastens fiske eftersom det ofta är långt mellan huggen. Långa fiskepass med många kast innebär att det är viktigt att ha en utrustning som är vilsam att hantera.
Så om du inte ännu provat på detta fiske och bor vid eller nära ostkusten så kanske det är dags nu? Rätt som det är kommer det en helg med kanonväder och då är det guld att vara ute på stranden vare sig det nappar eller inte, glöm bara inte matsäcken som ju är den kanske viktigaste ingrediensen i en lyckad utflykt vare sig den har med fiske att göra eller inte.
Om du har vadare: Börja inte fisket med att plumsa ut i vattnet! De allra flesta hugg jag fått har kommit inom 15 meter från land där vattendjupet understigit en halv meter. Står det fisk där så är det en god idé att ge den chansen att hugga snarare än att skrämma bort den.
Hemtagningen av draget bör, som regel, vara långsammare i kallt och snabbare i varmt vatten men alltid göras med korta avbrott, sk spinnstopp, på någon sekund under vilka betet (beroende på vilket drag man använder) får sväva i vattnet eller singla ned mot bottnen. Ofta(s)t kommer hugget just då.
Var uppmärksam på om linan plötsligt slackar! Det är ofta en havsöring som stöter på draget med sin nos.
Bombarda
Vild eller odlad fisk?
Även om det fortfarande finns bestånd av självreproducerande fisk (vild fisk som på hösten går upp i åar och andra vattendrag där den leker) så är mycket av den fisk som simmar i våra vatten odlad. Odlade smolt (öringungar) sätts ut bland annat vid Älvkarleby och i Stocholms ström men även i mindre vattendrag som Norrtäljeån. På dessa odlade fiskar är fettfenan bortklippt så det är lätt att avgöra om den fisk man fått på kroken är vild eller odlad. Själv sätter jag ovillkorligen de vilda fiskar jag lyckas fånga åter (och det uppmanar jag alla att göra!).
Ska du släppa tillbaka fisken är det korrekta förfarandet att - om möjligt - kroka av den utan att lyfta upp den ur vattnet. Använder man, vilket man bör göra, enkelkrok utan (eller med innypt) hulling är avkrokningen vanligen en enkel sak men en peang bör alltid finnas till hands.
Eventuell fotografering (se nedan) kan mycket väl göras utan att lyfta och kladda med fisken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar