Saltströmmen

När jag och Håkan var i Rosendal för några år sedan reagerade vi på hur "industriellt" alla som var där (utom vi) fiskade. Det som gällde var båt, grov utrustning och frigolitlådor fyllda med filéad fisk i bakluckor och på takräcken vid hemfärden. Själva ägnade vi oss mest åt UL/LRF efter makrill eller de gyltor och snultror som simmade intill land. Visst fångade vi även matfisk men inte mer än vad vi åt. Där och då.  Att ta vara på sin fångst och att ibland få njuta av pinfärsk fisk är en viktig del av mitt sportfiske. Minst lika viktig som kaffekokningen och korvgrillningen. Stora fångster och det som kallas köttfiske är det inte, men alla är och tycker vi olika.

Ett problem med sportfiskare är deras närmast sannolika förmåga att tränga ihop sig på vissa platser. I stockholmsområdet är det därför något av tabu att outa sk hot spots. Läcker information om var en osedvanligt god fångst gjorts ut så blir den platsen snabbt överbefolkad av trailerbåtsfiskare och om inte utfiskad så i vart fall otrivsam. Det beteendet begriper jag mig inte på. När jag ger mig ut för att fiska är det inte för att behöva trängas med folk, vill jag det så kan jag ju lika gärna åka till Mall of Scandinavia eller något annat vedervärdigt ställe. Av samma skäl undviker jag numera det gotländska havsöringfisket under de vårveckor som är dess högsäsong (och Gotland under juli har jag alltid försökt att undvika av samma skäl som jag  undviker högsäsong på alla turistorter).

Det som, för mig, spolierat det gotländska vårfisket betraktas av andra som resultatet av lyckad marknadsföring. För det finns ju de många näringsidkare som vill tjäna sina pengar på turism och för dem spelar det mindre roll vad det är som drar folk, det viktigaste är att folk kommer. I Norge har man tydligen - med utsikten till stora fångster och proppfulla fryslådor till hemresan - lyckats sälja in Saltströmmen så bra att "sportfisket" där blivit ett problem. Om det problemet handlar den här filmen från Deep Sea Reporter (och jag noterar med viss tillfredsställelse att man kalla det fiske som bedrivs där för fritidsfiske snarare än sportfiske...). Se den, om inte annat så för de vidunderligt vackra bilderna av livet under ytan. De mindre vackra bilderna får ni på köpet. Själv upprörs jag inte av att man dumpar fiskrens i havet. Det kallar jag kretslopp. Däremot delar jag den kritik som i videon kommer till uttryck mot de överdrivet starka linor (grova PE-linor) som används.

 

Lösningen på det problem - fritidsfisketrycket i Saltströmmen - filmen behandlar är enkel. Norge har en av världens absolut längsta kustlinjer och den helt övervägande delen utgörs av dess fjordar. I alla dessa finns det fisk och överallt är det vackert. Så om du tänker åka dit, gör dig själv och Saltströmmen en tjänst och undvik trängseln!