Den mörka hösten och den farliga vintern

Så här års är dagsljus en bristvara och för de av oss som inte är morgonpigga utan gillar att ligga och dra oss och mjukstarta dagen när vi är lediga är det svårt att hinna ut och fiska innan mörkret faller. De dagar det är så skapligt väder att det är något dagsljus värt namnet och varken regnar eller blåser halv storm. Dagarna mörknar minut för minut och det är alltid nära till natten. Kort sagt är det en tuff tid för oss fiskare och för oss som inte trivs med att sitta på isen och fiska i borrade hål stundar ännu bistrare tider, för snart är den farliga vintern här.

Egentligen borde man (om man, som jag, har björngener) gå i ide och inte krypa fram igen förrän man kam lukta på blåsipporna men så är, dessvärre, vår tillvaro inte inrättad. Så man får bita ihop och rikta in sig på att överleva, hoppas på lediga dagar med hyfsat väder och öppet vatten då man kan komma ut och frysa i någon timme i den alltmer desperata jakten på de östersjöhavsöringar som klarat sig undan skarv och säl. Och så finns det ju andra stolleprov att pigga upp det hela med som att planera dels kommande kampanjer under mer drägliga årstider och dels en helg för att från land försöka få lax på land, dvs det så kallade landlaxfisket, i Ombergstrakten.

För fisket är, åtminstone för mig, inte bara något man ägnar sig åt de stunder man befinner sig vid vattnet utan något man tänker på dagligen.