Det går åt helvete

Med klimatet kommer det, eftersom det är våra politiker som har ansvaret, att gå som med Östersjön, dvs åt helvete. Såväl fiskekvoter som koldioxidutsläpp ökas av samma döskallar vilkas munnar jiddrar om situationens allvar och behovet av krafttag. Intressant är därför att en (1) minister satt sin ministerpost i pant - Frankrikes miljöminister Agnès Pannier-Runacher har larmat om att budgeten för att motverka klimatförändringar och anpassa landet till de nya omständigheterna är för liten. Hon har redan hotat med att avgå om anslagen inte blir större. -  och hotat att avgå om hon inte får igenom sin politik. Sedan är det ju oklart hur det fungerar i Frankrike och om ministrar som hoppar av där landar lika mjukt som avpolletterade landshövdingar gör här i Sverige. Dessutom har en hennes företrädare redan testat samma sak - Hon skulle inte bli den första miljöminister att lämna sin post i protest. Nicolas Hulot gjorde just detta 2018, ett beslut som fick stor uppmärksamhet när han meddelade det i direktsänd radio.- utan större effekt. Men monsieur Hulot var ju i alla fall rolig (och Jaques Tati gjorde mer för att förbättra tillvaron än någon politiker jag kan komma på). Några avgångar till följd av den fördubblade takten i utfiskningen av strömmingen lär vi inte få se. Det kommer att stanna vid beklaganden från de nuvarande regeringspartierna medan oppositionen - som inte skötte saken ett dugg bättre - använder kvotökningen som inrikespolitisk ammunition. För politik handlar inte om att göra världen bättre utan om hur attraktiva poster och de skattemedel man kan tvinga av befolkningen ska fördelas.