En glassätares bekännelse - Minisemesterrapport 4

Fiskar har sina trivseltemperaturer och det har jag med. Vid trettio plus går gränsen för vad jag pallar och där någonstans tappar jag intresset för det mesta. Till och med fiske. Det verkar jag inte vara ensam om, för i Södra hamnen satt bara en tapper gubbe och metade där det i går var om inte trängsel så näst intill. För idag är det trettio plus. Trettiotvå hörde jag någon säga. För övrigt verkar det vara tomt på makrill. I vart fall har inte jag sett någon. En gubbe jag snackade med igår sade att det varit riktigt dåligt i en tre-fyra år nu och att orsaken är bristen på sill. I så fall någon slags poetisk rättvisa eftersom det är västkusttrålarna som, påhejade av korrupta och/eller inkompetenta politiker tillåtits kvadda Östersjöns bestånd. Men det är ju ingen tröst, inte ens för ett tigerhjärta. I morgon är emellertid en annan dag och då gör jag ett sista försök (om jag och tältet överlever nattens utlovade regn-och åskväder).

Södra hamnen i går.

Så idag gav jag, efter några kast, upp fisket och blev glassätare. Något annat är det alldeles för varmt att få ned. Nu är jag åter på campingen. I det tomma och hyfsat svala köket, där jag lagt pilsner och groggvirke på kylning. När kvällssvalkan (förhoppningsvis) infinner sig ska jag steka några fina köttbitar i min jägarpanna till sen middag.

Den uppmärksamme ser genast att det är en Cardinal 77 som hänger under spöt.