När man väl fått en fisk att fastna på kroken och fått in den till strand- eller båtkanten så återstår det ofta mest kritiska momentet. Därför gäller det att framförallt bevara sitt lugn och hålla huvudet kallt. Har man fått in fisken såpass långt sitter vanligen kroken bra, åtminstone så länge linan är sträckt men jag har åtskilliga gånger sett hur fiskare när de böjer sig ner för att ta upp sin håv eller för att greppa om fisken sänker spötoppen och låter linan slacka.
Min innan jag går närmare in på hur man säkert landar en fisk vill jag diskutera om det är önskvärt eller ens nödvändigt att göra det. Förr, när mer eller mindre all fisk som drogs upp här i landet togs till vara och hamnade på middagsbordet var det en självklarhet att den fisk som krokats skulle upp i båten eller upp på land men nu, när många tillämpar C&R och efter fisketuren åker hem och äter giftig odlad norsk lax, hamburgare eller något annat ställer sig saken annorlunda. Likt Shakespeares danske prins kan vi säga: "Att landa eller inte landa, det är frågan".
Att skjuta och stoppa upp fåglar liksom att samla på deras ägg var självklarheter för gångna tiders ornitologer. Kanske kommer vårt sportfiske att utvecklas dithän att vi blir ikytologer snarare än fiskare? Om man ändå inte ska tillaga sin fångst kan det ju vara lika tillfredsställande att se och kanske fotografera eller filma en svår art eller ett osedvanligt stort exemplar? Det framväxande sk artfisket indikerar att en utveckling i den riktningen är åtminstone tänkbar.
Fisken mår bäst i vattnet. Så om vi menar allvar med vårt snack om att behandla fisk som ska sättas åter skonsamt är vattenytan en god utgångspunkt. Kan vi kroka av den fisk vi fångat utan att lyfta upp den ur vattnet är det skonsammare än att lyfta upp den med en gummerad håv för att sedan kladda med blöta händer och avkrokningsmatta innan den lyfts upp igen för att släppas ned i sitt rätta element.
Att avstå från att lyfta upp fisken ur vattnet innebär att man även får avstå från att väga och mäta den. Däremot är det fullt möjligt att fotografera den (om det nu upplevs som nödvändigt). Att inte utsätta fisken för mätning, vägning och troféfotografering är att visa respekt för den, vilket vi som sportfiskare - enligt uppförandekoden - ska göra.
Fiskar är inte särskilt greppvänliga. Vissa, som gäddor, är extremt hala. De har vidare ovanan att utan förvarning sprattla till. Dessa egenskaper gör all hantering av levande fisk ovan vattenytan vansklig. Det spelar ingen roll hur goda ens intentioner är, en gädda som sprattlar till när den hålls försiktigt hamnar på båtbottnen, i gruset eller någon annanstans där den fortsätter att sprattla tills man, med mer eller mindre omilda metoder, lyckats övermanna den. Hur pass intakt är den gäddans slemskikt? Vad är oddsen för att den drabbas av svampangrepp om den släpps åter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar