Full hand

Fiske - i alla fall sportfiske - handlar inte bara om att fånga fisk utan är så oerhört mycket mer. Vi som ägnar oss denna sysselsättning förvaltar ett kulturarv. Ännu är det inte lika uppmärksammat eller uppskattat som andra yttringar av mänsklig verksamhet men någon gång kommer doktorsavhandlingar att skrivas och muséer att inrättas för att belysa detta sällsamma fenomen. Även om vi inte behöver, eller ens ska, bekymra oss om det när vi slösar bort vår tid på att försöka fånga fisk vi ändå tänker släppa åter om vi lyckas dra upp den och hur som helst skulle kunna köpa mycket billigare i butiken så kan det ju vara värt att reflektera över.

Övre raden, från vänster: Hi-Lo. Tadpolly och Throbber
Undre raden: Babe Oreno och Lucky 13

När snön väl är borta och våren kommer går allt mycket snabbt. Snart är försommarkvällarna här, den korta tid då det fortfarande är svalt i vattnet, ljust större delen av natten och stora gäddor i skymningen jagar i grundvattnet. Den rätta tiden att fresta dem med ytbeten och flytande wobblers. Ytbeten är ingen ny uppfinning. Ett av de äldre är wobblern Bass Oreno som tillverkats i vart fall sedan 1915. Ännu äldre är Heddons Lucky 13, en sk popper som fångat fisk sedan 1908. Vår svenska ABU Hi-Lo är en relativ nymodighet - introducerades 1955 - men går tillbaka på äldre amerikanska (Heddon) wobblers. Med skeden ställd i något av de grundaste lägena är den flytande 18-gramsversionen ett förträffligt ytbete.

Den första versionen av Heddons Tadpolly dök upp i deras katalog 1952. Tadpole betyder grodyngel så om man vill kan man säga att det är ett grodbete...

Jokern i leken är Throbber, den silverfärgade wobblern överst till höger i bilden ovan - en popper som har en inbyggd fjädermekanism som ska få den att ge ifrån sig för fisken lockande ljud/vibrationer i vattnet. Jag har fått för mig att den ursprungligen tillverkades av ett företag kallat Whopper Stopper som någon gång på 80-talet (?) köptes upp av Heddon.

Gemensamt har de fem fina gäddwobblers det här inlägget handlar om att de inte är gäddwobblers utan avsedda för det i nordamerika så populära bassfisket. Men det är helt i sin ordning, för det traditionella svenska spinnfisket har alltid bedrivits med grejor tänkta för bass. Det är därför ABU en gång i tiden deklarerade att gäddfisket var "Fiske 2", dvs typiskt sett fiske med enhandsspö och beten i vikt mellan 10 och 30 gram. Numera är betena oftast tyngre och utrustningen grövre men gäddfiske en försommarkväll/natt med en lätt enhandsutrustning och betena på bilden är fortfarande ett nöjsamt äventyr. Dessutom så vårdar man när man ägnar sig åt det ett svenskt kulturarv, låt vara att flera av beståndsdelarna är missförstådda importer från det stora landet i väster. men det går naturligtvis lika bra att använda en motsvarande, mer modern, utrustning.