Betesfärger, för femtioelfte gången

 

Att vi människor ser färger på olika sätt (och då bortser jag från olika varianter av sk färgblindhet) är uppenbart. På det stora hela är vi relativt överens men långt ifrån alltid. och även om du och jag är överens om att en viss sak är blå så kan jag ju inte veta hur den blå färgen ser ut i dina ögon.

Fiskarna har ett annorlunda färgseende än vad vi människor har. Dessutom filtrerar vattnet, successivt med stigande djup, bort olika våglängder av dagsljuset vilket gör att på några meters djup är stora delar av det spektrum vi kan se uppe på torra land borta.

Hur den fisk vi försöker fånga uppfattar vårt drag, framförallt färgsättningen av detsamma, kan vi bara gissa men helt klart är att det mesta av betestillverkarnas fantastiska färgscheman i princip saknar betydelse för dragens förmåga att fånga fisk. 

De flesta bytesfiskarna - strömming, löja, nors, mört etc - har blanka sidor så ett lagom blankt drag fungerar för och till det mesta. Rött är en färg som, erfarenhetsmässigt, åtminstone på grunt vatten utlöser hugg så något rött på det blanka draget är en god idé. Svart syns väldigt bra, särskilt när rovfisken ser draget mot en ljusare bakgrund (vilket oftast är fallet). Att det sedan är trevligt med vackra och konstfullt målade drag är en annan femma.