Superlinor

Att mycket var bättre förr brukar jag, kanske alltför ofta, tjata om men det är svårt att undvika när man dagligen och stundligen konfronteras med samtidens idioti. Men, och det ska jag villigt erkänna, det finns det som faktiskt är bättre än förr. Ett gott exempel på detta är den monofila nylonlinan. Visst, den fanns förr och var då (om vi med förr menar tiden strax efter det andra världskriget) vad i stort sett alla fiskade med. En superlina! Så gott som osynlig och dessutom elastisk! Den gamla spunna linan förklarades vara obsolet.

Men dagens monofila nylonlinor är oerhört mycket bättre än gårdagens. Smidigare, nöthärdigare, starkare och...billigare. Visst, de spunna/flätade linorna har gjort comeback och eftersom i stort sett allt går i cykler är det nu de som kallas för superlinor. Nu är deras brist på elasticitet plötsligt en fördel och det sägs vara mer eller mindre omöjligt att känna vad som händer med betet om man fiskar med gummisnodd/nylon.

För mig är för- respektive nackdelarna med de olika typerna av lina ungefär desamma som de var för ett halvsekel sedan. Visst, dagens flätlinor är, relativt diametern, starkare än gårdagens men det är också nylonlinorna.