Glad?

När jag var någonstans i de övre tonåren konstaterade min tandläkare att jag tydligen inte var så stor i käften som många beskyllde mig för att vara. För visdomständerna, som var på G att komma upp, fanns inte plats så jag remitterades till tandkirurgen. Tandkirurgen var en gladlynt karl som gav mig bedövning och sedan opererade bort betarna, hela tiden glatt visslande och nynnande till Thore Skogman som spelades på radion och jag hade ingen möjlighet att protestera. När bedövningen väl släppte var det inte, trots de roliga piller jag fått med mig hem, roligt att vara mig och jag blev hemma från skolan några dagar och såg, när jag väl kom dit, ut som om jag deltagit i ett bättre slagsmål. Det senare gav mig en viss cred men det var väl också det enda positiva med upplevelsen. Thore Skogman har jag sedan dess en aversion mot.

Men idag tog jag steget, klev in på Statens Servicekontor, - en surrealistisk stor och övervägande tom lokal där bland andra Pensionsmyndigheten huserar - stegade fram till disken och fyllde i en blankett. Jag vet, man kan göra detta via internet men om det är något jag vill sköta Old School så är det min pensionering. För övrigt kommer beslutet, trots att jag avkrävdes min e-postadress, att skickas via brev. Pengarna lär dock föras över till mitt bankkonto (så det är väl virtuella snarare än riktiga pengar...). Nu blir jag visserligen inte pensionär på heltid utan fortsätter att jobba så länge jag anser det vara mödan värt men mer tid till fiske hoppas jag att det ska bli. Jobbonär kallas det visst.

Dagen till ära spelar jag Thore Skogman.