Makten över havet

Bloggens läsare har säkert noterat att det nu är rätt länge sedan jag var ute och fiskade. Detta har flera orsaker men en av dessa - den största - är att jag har svårt att uppamma tillräcklig entusiasm för fiske i vatten som mest innehåller spigg och smörbult. Orsaken är att de som haft makten under tiden efter det andra världskriget - våra politiker - konsekvent drivit en rovfiskepolitik. Eftersom de haft tillgång till vetenskapliga råd om vad som hade varit rimligt men valt att - gång på gång på gång - strunta i dessa så har rovfiskepolitiken inte bara varit konsekvent utan mot bättre vetande, eller som vi brottmålsjurister brukar säga, uppsåtlig. Mer övertydligt än när EU:s ministerråd i våras körde över inte bara de vetenskapliga rådgivarna utan även sin fiskerikommissioär och unionens egna lagstiftning. detta påvisar även problemet med att våra politiker agerar utan ansvar. Vi undersåtar måsta följa lagen men politiker kan utan att riskera påföljd strunta i den när de inte tycker att den passar.

Jag brukar bedöma våra politiker efter hur deras politik (i första hand de beslut de faktiskt medverkar till snarare än deras fagra tal) och resultatet har blivit ett grundmurat politikerförakt eller kanske snarare en total brist på förtroende. Att nuvarande statsminister lejer statssekreterare som tydligen ignorerar såväl strandskyddsbestämmelser som artskyddsregler gör förvisso inte saken bättre. Hur som helst så är jag övertygad om att de - våra politiker - inte heller är kapabla att lösa andra, ännu större, problem som klimatkrisen och Gud hjälpe oss om ryssen skulle anfalla nu sedan Reinfeldt mfl, livligt påhejade av sina politikerkollegor till vänster, sålt ut totalförsvaret. Att vi möjligen när detta händer är allierade med Erdogans Turkiet, Orbans Ungern och Trumps USA göt mig snarare mindre än mer förhoppningsfull. Att krypa in i NATO nu vpre som att sölja smöret och tappa pengarna. Om vi haft något smör...

Men ja´e´inte bitter... Nej, men man kan ju inte stoppa huvudet i sanden och blunda för fakta och fakta talar, dessvärre, för sig själva. De av er som inte följd den likt isländsk lava sakta framvällande katastrofen kan ta denna utmärkta dokumentär som en snabbkurs. Sedan kanske ni också lägger spöt på hyllan...

Det är bara att inse att Östersjön är körd för min del. Jag är alltför gammal för att bestånden ska ha en chans (ens om alla politiska beslut som tas från och med idag vore optimala) att återhämta sig under min återstående livsid (för att inte tala om min återstående tid som aktiv fiskare). När isarna smält ska jag börja att på allvar ägna mig åt insjöfiske. Eftersom det inte länge äts insjöfiske i vårt land bedrivs inte heller något kommersiellt fiske och pågår därför ingen utfiskning. Men jag kommer nog att fortsätta att bege mig ut till kusten, om inte annat för att sitta där och glo ut över havet...