Oätligt?

Såvitt jag förstått det hela (och min uppfattning vinner stöd i den helt ovetenskapliga intervjuundersökning jag gjort bland mina fiskekompisar) är det få av landets gäddfiskare som någonsin äter (eller ens kan tänka sig att göra det) gädda. Det handlar, det är i alla fall min bestämda uppfattning, mindre om beståndsvård eller etiska överväganden än om att gäddan fått ett rykte som oätlig. Det är fel. 

Det förmodligen mest effektiva sättet att övertyga en gäddvägrare är att bjuda på fish´n chips gjord på gädda. Filéa en lagom stor fisk (och här gäller att mindre är bättre så ta hellre två kilofiskar än en tvåkilos och undvik de som är större än så), salta filéerna och låt dem vila i kylen över natten (om du har tid). 

Nästa dag blandar du en frityrsmet (öl, litet lime- eller citronsaft, vetemjöl, bakpulver salt och peppar), skär filéerna i lagoma bitar som du sedan vänder i smeten och friterar i tex rapsolja. Ett alternativ är att dubbelpanera bitarna och steka dem i smör. Till detta pommes frites (helst hemgjorda) och valfria tillbehör. Aioli tycker jag är gott.

Det här sättet att tillaga "oätlig" fisk fungerar naturligtvis även för andra "oätliga" arter som tex mört och braxen men förstås även för ätlig fisk som torsk...

Glad midsommar!

Det är märkligt, men när jag var ung var sommaren den tid då fisket var mest intensivt. Och givande. Så är det inte längre. Nu är det ofta för varmt - såväl i luften som i vattnet - för att fiska och det är väl bara att hoppas att såväl jag som fisken överlever tills september. Och att det svalnat då.

Från Aftonbladet lånar jag den här midsommarhälsningen;

Det alldeles för varma vattnet är, dessvärre, inte något lokalt problem.

Abborrspinn Old School

Det moderna abborrfisket vet jag inte mycket om annat än att det tycks kräva mycket i utrustningsväg man inte ens hört talas om när jag lärde mig att lura upp de randige. Däremot så har jag ett gott grepp om vad som fungerade för ett halvsekel sedan. Och som fortfarande gör det.

Utgångspunkten är ett lätt haspelspö (min favorit är ett 5´6´´ Kinetic Godspeed för beten -10 g) och på det en liten haspelrulle med 0,20 mm monofil nylonlina. I änden på linan en skedspinnare av fransk typ eller en liten maraboujigg.

 

Miljövård på kinesiska

Jag brukar gnälla över våra svenska och europeiska politikers impotens när det gäller klimatfrågan, förvaltningen av våra marina resurser och liknande frågor. Och det tänker jag fortsätta med för vad de gjort och gör är långt ifrån tillräckligt. Ändå får jag väl ge dem det erkännandet att de, i någon mån, försöker. 

Lyfter jag blicken är det svårt att se några upplyftande exempel men de nedslående är legio. I USA försöker skurken Trump göra come-back och på hans agenda står - i den mån vad han säger går att översätta till ett begripligt politiskt program - att prioritera användningen av fossila bränslen. Ryssarna skiter i (och på) allt och alla och i värsta fall bränner de rätt vad det är av de kärnvapen de har (om de fortfarande fungerar). Och kinesernahttps://www.youtube.com/watch?v=AynNsPs9i80... Vad ska man säga?
 

Carcharodon carcharias

Jaws - eller Hajen som den hette när den visades på svenska biografer, är en film jag har blandade känslor inför. Detsamma gäller den roman med samma namn, författad av Peter Benchley, filmen bygger på. Än mer kluvna känslor än jag hade, eller utvecklade, författaren- När han skrev Jaws var han ännu ung, inte trettio fyllda, och hade tidigare varit talskrivare ät president Lyndon B Johnson. Boken gjorde honom rik och sedan utvecklade han ett samvete. Han kom att inse och våndas över att han genom sin bok - som till följd av Spielbergs film kom att få en enorm genomslagskraft - på lösa grunder demoniserat hajarna och särskilt vithajen.

Bortser man från sådana detaljer så är boken en förträfflig spänningsroman och filmen är, av många skäl, en en klassiker. I mitten av sjuttiotalet hade man inte tillgång till datoranimation och jurassicparkeffekter utan fick förlita sig på en mekanisk haj som spelade huvudrollen i filmen.

Det som fick mig att denna junimåndag erinra mig Benchleys bok och Spielbergs film är den här dokumentären från 1995 om vithaj i Medelhavet. Klart sevärd!

Singapore...

 

...den lilla asiatiska önationen vet jag inte mycket om annat än att den ligger vid Malackasundet och har en av världens största hamnar. Eftersom det är en önation gissar jag att sportfisket där handlar mest om kust-och havsfiske. Det senaste dygnet har någon (eller några) sportfiskeintresserade singaporianer - helt plötsligt och överraskande - fått upp ögonen för min lilla blogg och hedrat den med fler än tusen besök.

Jag känner mig, som sagt, hedrad och hoppas att besöken var givande!

Testrapport - Finns även i svart

En av de billiga kinarullar som, hittills, gjort gott intryck på mig är Lixada TT-YL01. De jag först tog hem var vita, något som delvis berodde på att (fråga mig inte varför) rullen kostar några få tior mindre i vitt än i svart. 

Den vita rullen med sin närmast kopparfärgade (vad kineserna tycks betrakta som guld) detaljer sticker av utseendemässigt och om man tycker att den är snygg eller bara ser billig ut är en smakfråga. I svart med kromdetaljer är rullen mer diskret. Fungerar och kastar gör den lika bra oavsett vilken färg man väljer.

 

Tälj själv!

Det är alldeles för länge sedan jag täljde mig en gäddwobbler. Och visst är de fina, alla de nymodiga beten jag köpt, men tillfredsställelsen i att fånga fisk på ett drag man gjort själv går utanpå det mesta. Videon nedan gav mig den inspiration jag behövde så till höstfisket räknar jag med att ha några nya, men Old School, wobblers att fresta madamerna med.