Vad som inte sägs är oftast väl så viktigt som det som uttalas. Nu har Kristerssons tjuvfiskande och ljugande statssekreterare avgått (och, får man väl förmoda, kommer inom kort att tillträda något annat toppjobb) och det utan att Kristersson - hittills - gett uttryck för någon annan uppfattning än att "det är tråkigt att denna situation har uppstått" och att "vi (det krävdes inte lång tid på statsministerposten för att Kristersson skulle börja känna sig majestätisk...) kommer sakna honom".Hade Kristersson haft ett genuint intresse för ålens fortlevnad eller brytt sig om artskyddsfrågan så har han ju under de dagar frågan om herr Nilssons eskapader varit i mediefokus haft ett osökt, för att inte säga gyllene, tillfälle att markera detta. Men det har han alltså inte gjort så nu vet vi var vi har honom i det avseendet.
Jag är inte förvånad. Och det är ju, för all del, befriande att han inte låtsas så det får man hålla honom till godo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar