Fiskeblogosfären

Världen är, heter det, full av tappade sugar och detsamma kan sägas om blogosfären. Letar man litet på nätet så finner man snart många fiskebloggar som startats med pukor och trumpeter för att sedan dö efter några få inlägg. Vissa håller ut, kanske i något år men, sedan tappar bloggaren orken eller intresset. Eller sugen. Vissa kanske växlar över till facebook (men det är väl snudd på lika ute som det verkar vara att blogga)? Visst, rent statistiskt är det förstås några som dör, drabbas av sjukdom eller olyckor, slutar fiska eller av någon annan anledning inte har möjlighet att fortsätta sitt bloggande (och några startade säkert en blogg för att skryta om fångster som sedan uteblev) men frekvensen av övergivna bloggar är för hög för att förklaras, huvudsakligen, av annat än just tappade sugar.

Just nu noterar jag att det råder stiltje på några av de bloggar jag med intresse följer (se länklistan) och jag hoppas att det bara är tillfälligt och att allt är väl med er som skriver dem. Eller är det så att ni bara postar inlägg när ni tycker er ha något vettigt att säga? Hmmm... Hur f*n skulle man då hålla liv i sin blogg?