I den fransktalande delen av kontinenten kallas samma metod, i vart fall när den bedrivs i strömmande vatten och efter öring, för toc. Att du antagligen inte hört talas om den beror på att den inte praktiseras i USA. Brittiska metare praktiserar ibland free-lining (och det gör man även här i Sverige, oftast med på ytan flytande bröd som bete efter id eller färna). Att jag vet att den kallas toc kommer sig av att jag köpte ett trevligt teleskopiskt metspö från franska Decathlon och när jag letade mig in på deras franska hemsida(tänk att man faktiskt kan ha nytta av sin knackiga skolfranska!) fann att spöt rekommenderades till just toc varpå jag grottade vidare tills jag utrönt att det betydde kännmete.
Kanske var vi föregångsmän (eller pojkar), jag och mina kompisar då för ett drygt halvsekel sedan? Men förmodligen inte. Säkert har det fiskats på detta vis i hundratals, ja kanske tusentals, år. Rimligen måste ju metet ha uppfunnits först och tillbehör som sänken och flöten först senare. Sensmoralen (om det nu finns en sådan) i min lilla betraktelse är att man inte ska krångla till det i onödan. Det är ju annars lätt gjort när det finns så mycket fin utrustning att tillgå. Ju enklare desto bättre är en regel som nästan alltid håller streck när det gäller fiske. Visst är det kul med avancerade tackel och sådant som sänken och flöten behövs ibland men det finns ingen anledning att komplicera sitt fiske med dem när de mest är i vägen.
Det trevliga metspöt heter Caperlan Riverway V500 och finns i längderna 450 resp 550 cm (och är dessutom justerbart i längsled, dvs kan fiskas kortare). Metoden som sådan kräver dock ingen specialutrustning (förmodligen ännu ett skäl till att man inte hör talas om den).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar