Det går åt helvete

Östersjön är, åtminstone globalt sett, ett litet problem. Dessvärre är det så, att de politiker som inte klarat av att förvalta detta lilla innanhav knappast är bättre skickade att hantera just globala problem. Som, tex, den pågående klimatkrisen. Så vi kan lugnt se fram emot att alla de konsekvenser politikerna vid sina stora konferenser varnat för och försökt ge intryck av att de vidtar kraftfulla åtgärder för att avvärja kommer att drabba oss och det förr och kraftigare än vi anar. Vi är torsk, lika torsk som den som en gång simmade i Östersjön, där också vilket nu även erfarna politiska kommentatorer börjar inse. Men precis som ryssarna låter sig ledas av Putin (och därför inte kan undgå ansvar för vad som pågår i Ukraína) låter vi oss ledas av narrar och är därför medansvariga för det helvete som redan håller på att drabba oss. I det korta perspektivet är bensin- och elpriserna viktigare för oss än att isen smälter i Grönland och långsiktigt tänkande är vi inte kapabla till, vare sig som politiker eller väljare.

Churchill lär ha sagt att det starkaste argumentet mot demokratin är ett fem minuters samtal med en väljare. Han lär också ha sagt att demokrati ät det sämsta styrelseskicket, bortsett frön de övriga kända. Men problemet är inte demokratin, det är mänskligheten. Att vara mänsklig är ju att vara ofullkomlig men det borde finnas gränser för hur usla vi är.